Under den blodröda (eller jordgubbsröda) månen

Jag tycker egentligen inte om akvarell. Jag tycker att det är ett töntigt medium, som bildfröknar och medelålders tanter på konstkurs på Österlen ägnar sig åt. Det ska målas stilleben och havsmotiv med skira färger. Det ska vara kulturellt och rödvin under de ljumma sommarkvällarna.  Suck.

Dock så har jag sett en del lite mer badass-akvarell på senare tid och det gjorde att jag plockade fram mina gamla akvarellfärger för att rita ett läskigt träd. jag är hyfsat nöjd, men det borde ha blivit mörkare, gråare. Det är lite väl glad-brunt nu och inte tillräckligt nästan dött men samtidigt hungrigt. Hungrigt efter människokött. Jag målade på ett a5-ritblock.

jag highlightade med poscapenna och tuschpenna. Jag är särskilt nöjd med månen, som har en blek ring runt sig som på sina ställen smälter ut i det röda. det är Poscapennans förtjänst.

Här är Lil-trädet (ni som vet vad jag snackar om vet vad jag snackar om):