Basenjivalp

Syrran har två basenjihundar. De är roliga. De kan inte skälla och har en kringla till svans som ligger på ryggen. Jag tycker att en basenji påminner om en spets, men jag antar att jag med detta har skrivit under min dödsdom hos Svenska kennelklubben. Deras attackskvadroner står ständigt beredda i händelse av hundhädelse.

Hur som helst: igår ritade jag av en av hennes hundar. Så även idag. Först försökte jag med en av hundarna rakt framifrån, men det såg ut som något en mellanstadieelev skulle ha ritat, komplett med ett hjärta ritat runt hunden och texten "min bästa kompis" där prickarna över i och ä är skrivna som små hjärtan.
Jag gav mig på ett lite mindre knepigt motiv: syrrans basenjivalp som nafsar efter något, samtidigt som den springer. Det fångar dessutom denna hunds personlighet väldigt bra: han springer och nafsar efter saker. Tur att han är så söt.

Bilden blev OK, men jag har fått väldigt stor respekt för konsten att rita djur, de där "varg som ylar mot månen"-tröjorna har i mina ögon gått från djupaste white trash till konst för finrummen.