Jag är ju väldigt förtjust i bläckisar. De är sluga, ser roliga ut och har tydligen små extrahjärnor i varje arm. Dessutom kan de regenerera! Über-djur kort sagt.
Jag bestämde mig för att rita en bläckfisk och försöka jobba med helt svarta och helt vita ytor och att antyda bläckfiskens ytterlinjer med att omväxlande använda svart och vitt. Jag lyckades hyfsat tycker jag. Den blev rätt cool, fast så här i efterhand så borde jag såklart ha ritat den sepiafärgad!
Idag fick det bli en gubbe till. det är kul att rita skrynkliga farbröder. Det var tusch som gällde idag. jag bestämde mig för att jobba med en penna bara, nämligen en penseltuschpenna. Dessvärre är pennspetsen lite sliten så det var svårt att få till de här sköna böljande linjerna som skiftar i tjocklek. Förutom det tycker jag att gubben blev rätt så OK. vad tycker ni?
Jag har en halskota hemma, förutom de som sitter i min kropp förstås. Den består av något plastartat material, men det påminner väldigt mycket om ben. Jag bestämde mig för att rita av den. det är en rätt skön utmaning, då en kota inte direkt är särskilt symmetrisk eller geometrisk. Det blev rätt bra tycker jag och jag tror att detta ska bli en mycket mycket försenad sak jag lovade att ge till en vän som är kiropraktor.
Så, här är den Granqvist! Det tog bara kanske 8-10 år va? Den finns att hämta hemma hos mig eller så kan jag komma förbi med den?
Det här blev inte så bra. Jag tror att jag blev lite för självsäker på något vis: nu visste jag ju exakt hur man ritar ett ansikte. Nja. Tydligen inte. Nu släpper jag ansiktena i blyerts för ett tag ovch fokuserar på något annat ett tag. Här är han i alla fall. En farbror i blyerts.
Jag blev så inspirerad av gårdagens namibiska tant, så jag bestämde mig för att rita ett till ansikte i blyerts. Den här gången fick det bli en gammal asiatisk(?) farbror. Jag tyckte det var så roligt att rita upp ett helt ansikte från skratch på mindre än en halvtimma så innan jag körde igång så funderade jag lite på vad som gjorde gårdagens jobb så relativt snabbt. Svaret var att bara antyda skuggor och dagrar, istället för att jobba med oändliga nyanser av grått, som man gärna frestas till när man ritar i blyerts.. Sagt och gjort, jag ritade upp konturerna rätt snabbt med stiftpenna, jobbade lite extra med ögonen och började sedan genast pyssla med att markera skuggningar. Jag är rejält nöjd med den här gubben, kanske framför allt på grund av mitt medvetna sätt att ta mig an uppgiften.
jag hade tänkt att ta ett foto på en människa och sedan spejsa till det med diverse skojiga detaljer. Kanske rolig frisyr, utväxter, cybernetiska detaljer etc. Målet var att rita en person som skulle passa i en sci-fi-film. Jag hittade en namibisk kvinna med så skön frisyr och en skojig liten hatt, så det fanns ingen anledning att förändra något. Hon hade passat i en postapokalyptisk värld av "Salute of the juggers-snitt. Utan några som helst tillägg. Här är hon i alla fall:
akvarell. jag vet inte. å ena sidan rätt så kul att måla med. å andra sidan vidrigt. jag önskar ibland att jag hade mera tid. "jaha, men ta dig mera tid då" jo, men då gåe konceptet sönder och om jag gör massor av grejer vid sidan om så är det risk att det blir för jobbigt att köra på detta projekt. hur som helst, hade jag haftlite mer tid så hade det nog blivit lite mer utvecklade bildrr och ideer.nu blev deti alla fall så här och jag är hyfsat nöjd förutom psykopatblicken och tvättbjörnsminket...
Ja ghar flera gånger blivit tillfrågad om det inte är dags för poesi snart. Jag har hukat mig och sagt att, joodå, förr eller senare så. Idag var jag på ett bröllop där brudgummen är något av en poet så jag insåg att det är nu elelr aldrig. Jag tänkte mig en sorts sommardikt, midsommarfton till ära och bestämde mig för att utgå från dikten Tomten, ni vet världens mest stämningsfulla dikt:
Midvinternattens köld är hård...
Men med sommartema. Så här kommer den, Inte hela dock, bara första versen:
Midsommaraftons natt är ljus Av stjärnorna syns ej en strimma Ingen sova i stad eller gård I den ljusa midnattstimma Månen vandrar sin tysta ban Solen den skiner som mitt på dan Solen skiner gul mot taken Varenda kotte är vaken
Jag svängde ihop en liten illustration också, på ett par minuter.
jag är och hälsar på släkten och kom just på att jag glömt att göra KUNST!
Tyvärr fick ajg itne med mig några pennor eller så, utan fick förlita mig till det som fanns, nämligen en bläckpenna och skrivarpapper.
Då det finns massor av fantasy här där jag sitter så var det en självklarhet att utgå från det. Jag ritade därför allas vårt favoritmotiv: drake.
Här är han bläckdraken! Han älskar litteratur och hatar riddare. Han älskar även prinsessor (att äta). ja det går ner en hel del riddare också.
Målarkniven, min bästa fiende! Så otroligt svår att arbeta med, särskilt med avseende på tidsgränsen. Men jag börjar sakta, sakta får ordning på det, tror jag. Jag tog samma gubbe som jag målat med akvarell här om dagen och gick loss med akrylen och niiiven. De här grejerna blir ju kanske inte så snygga, men satan vad nöjd jag blir ändå! Däremot hade jag gärna haft tid att lägga på fler lager.
jag känner en hel del reklamare, varav en jobbar på en byrå som har Kolmården som kund. Kolmården har länge velat profilera sig ännu mer inom vilda djur och byrån fick i uppdrag att ta fram en ny logga, baserad på den gamla. men gladare och mer oförarglig. Man utgick från My little pony:
och tog det därifrån så att säga. Nu har hela projektet lagts på is sedan olyckan i varghägnet, men jag fick tag på ett av förslagen som refuserades här om dagen...
Egentligen skulle jag göra fyra ögon, men tiden tog slut, så det fick bli three your eyes only. Jag bestämde mig för att göra någon sorts sån där ansiktsmall som används när man ska ta fram en fantombild av en skurk. Fast istället för att ta fram ett skurkansikte så blev det tre ögon som uttrycker olika känslor. Det blir lite spöklikt när resten av ansiktet, inklusive munnen, är helt uttryckslöst. Kolla in själva:
Jag verkar ha blivit lite förälskad i akvarell. det är ju riktigt kul! Även om jag antar att jag kommer tillbaka till de andra teknikerna snart. inte minst fysiska grejer, så känns det som akvarell kommer att bli en del av verktygslådan. det känns roligt efter att ha dissat det så många år. tydligen kan man måla andra grejer än skärgårdsmotiv med akvarell.
Jag har varit sugen på att lära mig negativt utrymme ett tag och bestämde mig för ett försök idag. jag tog och ritade ett ansikte och försökte tänka negativt utrymme. Så istället för att måla ansiktets kontur så fick bakgrunden vara det som beskrev ansiktets form. Sedan så målade jag med vatten på platser och duttade med färg för att få den här utrunna känslan. Jag försökte tänka mig akvarellen som ett sätt att måla monokromt, ungefär som när man målar med svart tusch. Jag är för tillfället sjukt nöjd med den här! Får se om känslan håller i sig, men just nu är livet gött!
Idag kände jag för att rita ett motiv till en tisha. Så här blev det:
Jag skrev G abgib och lade in ett bakåframvänt n i mellanslaget. Sedan tog jag en närbild av ett blad och gjorde den svartvit, drog upp kontrasten och inverterade bilden. Sedan klippte jag bort delar av bladet så att det skulle ge lite oregelbundna kanter. Resultatet blev rätt häftigt tycker jag. Bakgrunden påminner lite om en reptilhud. Jag hoppas det är inte för pilligt för tryckeriet att trycka upp, i värsta fall får jag fixa till det lite så att det blir mindre detaljer.
Tycks i stor utsträckning handla om att inte måla på människor utan på papper. Jag bestämde mig för att rita två klassiska motiv: hjärtat och rosen med de obligatoriska textbanderollerna. Texterna valde jag ut från gamla tiders läseböcker, men innehållet: Hyllningen till sina föräldrar är lika tidlös som tribaler blev föråldrade i samma veva som de tatuerades på svällande armar. Här är motiven: Mor ror och Far är rar:
Egentligen ville jag att hjärtat skulle gå i djupare rött, men jag har bara en röd promarkernyans så det fick bli sjukligt gult istället. Jag är relativt nöjd, framför allt med Far är rar, som också var den andra tatueringen jag ritade av dessa två. Det tog ungefär 35 minuter.
jag hade tänkt att rita en allergisnorig näsa men bestämde mig halvvägs in i skissandet för att göra något annat. det fick bli ett ansikte som liksom är uppdelat i fält eller avdelningar, som var och en har varsin nyans. Tanken är att INTE använda sig av akvarellens förmåga att smälte ihop färgerna och skapa osynliga övergångar, utan snarare tvärt om. Jag målade först med bara vatten och sedan så duttade jag på färg i de blöta fältet. Jag tycker att det blev jäkligt häftigt och jag tror att jag kommer att göra något liknande igen! Kolla in fejset här:
Ritade kusliga, men samtidigt roliga teckningar till skräckböcker etc. när jag var liten. teckningarna är otroligt suggestiva och spännande med mängder av roliga detaljer. Jag bestämde mig för att rita något arnoldskt med mycket svärta. Tyvärr misslyckades jag på en episk nivå med den arnoldska känslan, däremot blev demonen rätt bra. jag tycker att den här typen av svärtning och skuggning blir rätt så häftig och effektfull.
Jag tycker egentligen inte om akvarell. Jag tycker att det är ett töntigt medium, som bildfröknar och medelålders tanter på konstkurs på Österlen ägnar sig åt. Det ska målas stilleben och havsmotiv med skira färger. Det ska vara kulturellt och rödvin under de ljumma sommarkvällarna. Suck.
Dock så har jag sett en del lite mer badass-akvarell på senare tid och det gjorde att jag plockade fram mina gamla akvarellfärger för att rita ett läskigt träd. jag är hyfsat nöjd, men det borde ha blivit mörkare, gråare. Det är lite väl glad-brunt nu och inte tillräckligt nästan dött men samtidigt hungrigt. Hungrigt efter människokött. Jag målade på ett a5-ritblock.
jag highlightade med poscapenna och tuschpenna. Jag är särskilt nöjd med månen, som har en blek ring runt sig som på sina ställen smälter ut i det röda. det är Poscapennans förtjänst.
Här är Lil-trädet (ni som vet vad jag snackar om vet vad jag snackar om):
OK, sista basenjin på ett tag. Den här gången i akryl och målarkniv. Det här belv rätt så bra, tycker jag. Kul att måla med lite oväntade kulörer. Jag börjar så sakteliga lära mig hur man jobbar med kniven. Jag snålar lite mer med färgmängderna, på så sätt får jag lite mer kontroll över flödet. Dessutom hinner jag nästan lägga på flera lager utan att det smetar ut sig då. Här är den i alla fall: dagens akrylhund:
Jag tror inte det här är dagens officiella konstverk, men jag ritade av samma hund igen, det var samma motiv som det misslyckade igår, men nu bestämde jag mig för att försöka igen. Det är verkligen otroligt svårt att rita hundansikten framifrån. jag tror att jag måste kika lite på hundanatomi för att få ordning på muskler etc. Men det blev i alla fall bättre än gårdagens. Här är den i alla fall, med för stora ögon, chihuahua-ögon och skev nos...
Syrran har två basenjihundar. De är roliga. De kan inte skälla och har en kringla till svans som ligger på ryggen. Jag tycker att en basenji påminner om en spets, men jag antar att jag med detta har skrivit under min dödsdom hos Svenska kennelklubben. Deras attackskvadroner står ständigt beredda i händelse av hundhädelse.
Hur som helst: igår ritade jag av en av hennes hundar. Så även idag. Först försökte jag med en av hundarna rakt framifrån, men det såg ut som något en mellanstadieelev skulle ha ritat, komplett med ett hjärta ritat runt hunden och texten "min bästa kompis" där prickarna över i och ä är skrivna som små hjärtan.
Jag gav mig på ett lite mindre knepigt motiv: syrrans basenjivalp som nafsar efter något, samtidigt som den springer. Det fångar dessutom denna hunds personlighet väldigt bra: han springer och nafsar efter saker. Tur att han är så söt.
Bilden blev OK, men jag har fått väldigt stor respekt för konsten att rita djur, de där "varg som ylar mot månen"-tröjorna har i mina ögon gått från djupaste white trash till konst för finrummen.
jag hittade en bit täljsten hemma hos min mor och bestämde mig för att hitta på något med den. dessvärre hade jag bara en mattkniv och en rasp tillhanda så mitt mästerverk kanske blev mer primitivt än jag tänkte från början. jag visste inte riktigt vad det skulle bli, men efter en stund så kom jag på att jag skulel göra en amulett för tillbedjan av Ormgudinnan. Vilken ormgudinna då, kan man fråga sig? Tja, inte vet jag, men jag tänker mig något från Conan eller liknande. Ett nomadfolk som tillber en ormgudinna och som med sina primitiva verktyg tillverkar amuletter, små kopior och tolkningar av Ormstatyn som finns i deras tempel, där Ormgudinnan ständigt kräver nya människooffer. Något sånt kan väl vara lämpligt?
"Oh, du store Ormgudinna, slukare av världar, krossare av jättar, omfamnare av solar, ge mig din styrka, ditt gift och din slughet, så att jag krossa mina fiender, förgifta deras boskap och stjäla deras guld."
Dopethrone spelar groovig sludge/doom/stoner. Typ.
Jag har fullständigt snöat in på den här sköna dängan och lyssnat på den hela dagen på jobbet. Dels är svänget helt extremt, och dels brötar de på med fina riff hela tiden. Dessutom: lyssna på det samplade pratet. Otroligt roligt!
Hur som helst. Jag bestämde mig för att göra en liten grej av "dark side of the foil". Jag ser framför mig ett tunt membran bakom vilket demoner, "the old ones" med flera huserar. Membranet är en spegel, och där bakom finns vårt universum, fast spegelvänt och med diverse monster som sagt. Membranet är ungefär som kuben i Hellraiser- det är ganska lätt att öppna upp detta tunna skydd mellan oss och onämnbara fasor, men det är tämligen svårt att stänga. Kanske är det redan öppnat? Det skulle förklara ett och annat, eller hur?
Kuuuuusligt! (OBS: äkta blod)
Jag tog en kartongbit och gjorde tre "revor" i den med hjälp av strukturpastan. Därefter målade jag revorna svarta och limmade på folie. Som avslutning hällde jag blod i revorna och lät det rinna utmed folien. Det blev rätt så bra tycker jag. Lagom Lovecraft-kusligt liksom.
idag har jag gjort juni månads sidhuvud. det blev otroligt fult. detkänns som om jag måste skärpa till mig lite förde senaste dagarna har jag inte levererat så bra grejer. det här, till exempel blev ju inget vidare. tanken varatt skallen liksom skulle komma flygande,men det blev bara kladdigt. dessutom råkade jag slabba på en svart bläckfläck närjag var klar. det kommer nog ett nytt junisidhuvud snart.
OK, jag tänkte att jag skulle göra origami med ett lite större papper. Det fick bli samma björn, för jag tänkte att gårdagens.... tveksamma resultat mest hade att göra med pappret. Så jag tog ett större papper och tänkte att det här skulle bli assnyggt! icke. Det här får avsluta min origami-resa. jag överlämnar denna överskattade hobby till japaner, töntar och mangatjejer. Här är den lite större, men minst lika fula, björnen:
Och nu inser jag att bloggens sidhuvud är flera dagar för gammalt!!GASP! Får åtgärda det i morgon.
Jag kollade på film och käkade godis. Det var gott och när jag ätit klart så hade jag ett refresherspapper i handen. Jag bestämde mig för origami. Det visade sig att glansigt papper som är typ 5x6 cm stort inte är optimalt för origami. Men björnen blev liten och söt, och man kan till och med, om man har lite fantasi, se att det är... tja om inte en björn, så i alla fall ett djur:
