Tvångskreativitet

Ibland har man inte riktigt lust att leverera. Man är trött, oinspirerad eller bara allmänt ovillig att göra något. Idag är en sådan dag. Nu är det ju dock så att faktiskt kreativitet kan tvingas fram. En kollega sade en smart grej angående detta. Nu minns jag inte ordagrant, men det var något sånt här:

"bara begreppet Att få en idé gör att man tänker fel från början. Ingen FÅR en idé. Idéer skapas och pressas fram."

Det här gillar jag. Det är liksom essensen för det här projektet, nämligen att alla kan vara kreativa, bara de anstränger sig lite och struntar i att vänte in den där heliga dagen då Inspirationen med stort I kommer över en.

Nå. Idag hade jag som sagt ingen lust att göra något, men jag funderade på vad jag inte har gjort på länge (orkade inte hitta på något helt nytt, men något nygammalt kändes tillräckligt fräscht för att jag kulle komma igång). Svaret var lera och stop motion, så jag tog fram leran och satte upp mitt lilla stativ jag gjorde i cernitlera under julhelgen förra året. Jag började plutta dit en lerklump på bordet och plötsligt kom jag på att jag skulle skapa en film om gemenskap och vänskap. Jag veeeet, det är skittöntigt, bah! wööööh, töööönt! men skit i det nu och fascineras i stället av att man kan tvinga fram kreativt tänkande. Det blir inte alltid mästerverk, långt därifrån, men det blir i alla fall något! Ikväll blev det en ganska ful liten film. I morgon blir det kanske något annat!