Jag har tidigare gjort små blinkningar till filmen they live och jag bestämde mig för att göra det idag igen. Jag gick till en second handbutik och köpte mig några leksaksfigurer:
Några killar som överkompenserar?
De såg otroligt skrattretande ut tyckte jag. Macho macho man, I wanna be a macho man. De är översållade med mustascher, vapen och bistra miner. Dessutom har alla riktigt finfina "runka av två kompisar samtidigt- händer...
Givetvis har ingen flyende haka. det här är killar som dricker napalm och skiter taggtråd. Inget snack!
Dessa figurer var klockrena för det jag gjorde ikväll, nämligen ett They live-demonstrationståg! Inspirationen kommer från den här artikeln. Kolla här:
Ner med allt! Åh du har de här förargliga solbrillorna på dig... ehm, jaja, vi tar dig tids nog ändå!
jag vet, det här är ganska så lamt som konstverk betraktat, men det kommer mera, dock inte idag. Jag kan däremot säga, som en liten cliffhanger, att de kommer att få sin rättmätiga plats i samhället.
Tyvärr kan jag inte göra del två av den här grejen i morgon, för då är det, tro det eller ej, tvåmånadersjubileum! Fatta det! jag har hållit på i två månader i morgon, och det innebär ny banner. Sjukt kul känns det!
Efter två dagar av kroppsvätskor bestämde jag mig för att softa lite. Man kan inte alltid spotta blod och gapa om politiska missförhållanden. man kan ju inte bara ha tråkigt, som Promoe sjunger. Visserligen ironiskt, men hey, det skiter väl jag i eller hur?
Jag bestämde mig för att använda mig av pumpafrön.
Vad är nu detta för trams?
Jag hittade nämligen sådana i ett müslipaket och tänkte att det kan vara kul att göra något av. Jag samlade ihop en bunt och letade reda på en spritpenna och började rita små ansikten. Den som tittar noga kan bland annat hitta en kulturtant, en hipster, en pirat och en politiker. Jag är rena rama Weiwei!Hittar ni politikern, och vem kan det tänkas vara? Spännande! Tyvärr var det svårt att ta en bra bild på de här små filurerna med min mobilkamera, men det gör kanske det hela mer av en utmaning?
Fy fan.
Efter detta kan jag helt enkelt inte förstå vad som driver vampyrer. Blod i stora mängder är asäckligt.
Jag fick idén på väg hem och tänkte att det är lika bra att köra på innan jag bangar. Jag bestämde mig för att göra en handstencil. Lite som de här aboriginerna gör/gjorde i Australien. Jag tror jag fick idén från en blogg som behandlar gatukonst. Det verkar vara grej of the day att köra med stenciler. Sen var ju steget inte så långt till min lilla blodsamling från igår.
Hur som helst: Att ta en munfull med blod var verkligen inget jag vill göra igen. Det var lika vidrigt som jag trodde och ni hör på filmen (som är under fotot) att jag är lite nervös.
Update: Så här ser det ut när det har koagulerat:
Här är filmen:
Det är för övrigt intressant vad laddat det är med blod. Otroligt effektfullt om jag får säga det själv. Måste vara någon djupt inneboende och nedärvd reflex som gör att blod blir så laddat och spännande.
NU är det dags att få hit alla Twilightfans, för idag använder jag BLOD i konsten!
Jag hade från början tänkt att tappa upp blod och sedan göra en blodpudding för att slutligen äta upp den. En sorts återvinning helt enkelt. Men alla blodpuddingrecept kräver ungefär 90 minuter i ugn. Så inom ramen för 30minuterskonceptet blev det omöjligt. Vad gör man då med blod? Jo använder det som färg såklart!
Först funderade jag på att måla något blodisande. Kanske en vampyr eller en zombie. Men jag kom på att det var lite väl uppenbart och tråkigt. Så vad gör man med en massa blod som ligger i provrör? Tja, man kan ju vända på steken. Istället för läskiga saker kan man måla gulliga saker!
Det blev en blodkanin istället! Kolla här!
Klicka på blodbunnyn för att se den stor
Här är hela köret inklusive blodtappningen som film: Jag har för närvarande svåra problem med att få ordning på själva filmen. Återkommer med den. NU är filmen klar!
Hur är det då att använda blod istället för akvarellfärg? Jo, helt OK faktiskt. Det går att lavera och blodet koagulerar långsammare än jag trodde det skulle göra.
Det bästa är att jag har massor av blod kvar, så jag kan göra mer konst med det! Guuuuud vad jag är kontroversiell!!!!
PS: det här hade varit omöjligt utan Viktors l337-skills i blodprovstagning! Tack Viktor!
Vårdvålnaden har dykt upp de senaste åren. Tydligen siktas hon oftast i närheten av eller i anslutning till privatiserade vårdinrättningar. Vårdvålnaden hörs sena nätter klaga på överfulla blöjor, äcklig eller utebliven mat och inställda promenader. Enligt vissa experter på moderna fabelväsen ska vårdvålnaden ha haft sina direkta motsvarigheter i forna tiders fattighus på landsbygden.
Tubtrollet lever och frodas tillsammans med råttor och annat i Stockholms tunnelbanenät. Tubtrollet livnär sig på att stjäla från sovande tunnelbaneresenärer, kopparstöld och sopsnokning. Tubtrollet är cirka tjugo centimeter långt, honorna kan bli större.
Jag har tagit del av viss hemligstämplad dokumentation och det jag läst är mycket intressant: Dess ringa storlek till trots orsakar tubtrollen enligt MTRs och SL:s inofficiella och högst hemliga störningsdokumentation mellan 20 och 30 procent av alla så kallade signalfel. Vissa bedömare hävdar att det rör sig om ännu högre siffror. Tubtrollen har alltid funnits i tunnelbanenätet, ända sedan 50-talet, men det var först under 90-talet och 00-talet som de började dyka upp i större skaror. Enligt Anticimex handlar det om att tunnelbanan blir mer och mer eftersatt i underhållet, vilket gör att tubtroll och annat illvilligt småfolk trivs i de söndervittrande tunnelsystemen.
Som kuriosa kan nämnas att de kulvertystem som sammanbinder tunnelbanenätet med gångarna till och från riksdagen har uppvisat tecken på att tubtrollen inom kort kommer att ta sig in i riksdagstunnlarna.
Jag ska köra några dagar av ovanliga och fantastiska djurtema.
Först ut är örngubben. En blandning mellan örn och gubbe. De lever i homosexuella förhållanden, fulla av ändlösa tjafs och gnetiga diskussioner. Örngubbarna gillar att dricka folköl och äta schnitzel. Det finns inga örngummor.
Örngubbarna lägger ägg och efter en tid kläcks ett till tre ägg med små bittra örngubbeungar som efter ett par år på grund av oginhet och habegär gjort sig så osams med såväl syskon som föräldrar att de flyttar ut med buller och bång och bygger sig ett eget risigt bo i en tall.
Örngubbestammen är livskraftig efter en längre nedgång som närapå slog ut hela stammen på 70-talet. Örngubbens har få naturliga fiender: de är oftast sina egna värsta ovänner.
...har jag för mig att det kallas. När man gör grejer av ståltråd.
Jag bestämde mig för att göra lite luffarkonst och då göra något man faktiskt kan använda. jag gjorde en visp.. Det tog bara tio minuter, så jag försökte mig på att bygga en skalbagge av ståltråd också, men det havererade. Tror jag behöver fundera lite på hur man egentligen arbetar med ståltråd innan jag försöker igen.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Men så kom jag tänka på att jag sett en sajt där en konstnär tagit böcker och skurit ut en massa coola grejer. Svårt att förklara, men om jag hittar länken så publicerar jag den här. I alla fall så började tankarna snurra och jag tänkte på självporträtten jag gjort.
Men jag tyckte det var lite tråkigt att göra ett självporträtt till, däremot kunde det vara kul att göra en gubbe till. Eller hur? Gubbar är ju alltid roliga, alltid! Det här kan väl lika gärna vara en gumma i och för sig. Eller en hen?
Jag tog fram leran och medan jag gick med den till bordet så insåg jag att jag skulle göra en skalle i genomskärning. Jag utgick från den här liraren:
Och här är den: Lerskallen! Nästan exakt 30 minuters arbete.
Jag filmade det hela också med time lapse. Det blev en rätt bra film tycker jag, men den kommer senare. Det tar tusen år att rendera den av ngn anledning.
Idag visste jag inte vad jags kulle hitta på. Galen huvudvärk gör inte den kreativa ådran direkt flödande. Dock bestämde jag mig till slut för att kombinera två tidigare verk: att tälja i frukt och grönt med mitt modellersjälvporträtt.
Resultatet blev en självporträttspaprika. Dessvärre var det väldigt svårt att fotografera den. I alla fall med min mobilkamera. Skårorna jag så noggrant skurit in ett par millimeter djupa syns knappt på fotot. Jag var tvungen att dra upp kontrasten så mycket att det knappt ser ut osm en paprika längre. Men skit samma.
Utförandet blev rätt risigt, paprika är ett svårt medium, men idén gillar jag. Att kombinera två tidigare koncept till ett nytt var roligt.
Kollade upp efter att vi äntligen blev klara med renoveringen. Helt slut är jag. Är detta konst? Tja. Något är det i alla fall. Nästa vecka är det nya tag. Då ska jag beta av några önskningar tror jag.
Det blir väldigt långa och intensiva dagar denna helg. Vi jobbar från tidig morgon till kväll och i ett brutalt tempo. Konsten blir lidande, men ett åtagande är ett åtagande och idag ger jag er: Färg som torkar!
Vi provmålade lite i hörnet och vad är mer spännande än att se på färg som torkar. För att det inte ska bli allt för överväldigande så har jag kört en time lapse. Det blir lite mer spännande så också. Eller hur?
För att öka på den konstnärliga känslan så får ni avnjuta verket "Färg som torkar" i svartvitt. det liksom djupare då! Rena rama Bergman!
jag frågade på fejjan om tips på vad jag skulle göra idag. Jag fick flera fina förslag, och jag tackar alla som kom med dem: Sara, Mia, Nina och Toni. Det jag fastnade för var Ninas förslag på självporträtt:
"Ett klassiskt självporträtt tycker jag skulle va kul att se..."
Ärligt talat så fick jag lite panik när jag insåg att jag commitat till ett självporträtt. Jag har försökt göra sådana vid tidigare tillfällen och det är väldigt svårt att göra självporträtt tycker jag. Hur som helst så bestämde jag mig för att göra ett självporträtt, det fanns ingen återvändo. Jag funderade på vilken teknik jag skulle använda: Blyerts? tusch? krita? Sen kom jag på att jag har en förpackning modellera hemma. Perfa! Modellera är ju the shiznit!
Sagt och gjort. jag tog ett foto på mig själv och sedan var det bara att "rita av".
Här är fotot. Om ni tycker det ser lite risigt ut bakom mig så är det för att vi befinner oss mitt uppe i en vardagsrumsrenovering...:
Och här är självporträttet:
Och här är filmen.
Modellera är väldigt roligt att arbeta med. Det har jag tyckt sedan jag började göra stop motionfilmer med lera. det blir nog fler tavlor med modellera för det här är skoj!
Egentligen så är det friendly fascism-vecka, men jag har blivit lite utmattad av ämnet och tar en liten paus från det. Det är ju inte direkt så jag har någon som säger åt mig vad jag ska göra. Eller hur?
Jag har migrän ibland. Inte den där sortens migrän när man ligger och kräks av smärta och förvirring, Men det är tillräckligt illa för att känna mig risig och desorienterad när jag får migrän. Det brukar hålla i sig ett par dagar. Det som händer är att jag får galet ont i en punkt ett par centimeter in bakom vänsterögat. Jag får lätt yrsel och synbortfall i vänsterögat. Vänstra sidan av synfältet suddas ut och blir liksom pixligt och luddigt i kanten. Väldigt obehagligt, men jag har vant mig. Annat var det första gången jag åkte på detta. Jag var på väg till en föreläsning och trodde att jag fått en hjärnblödning eller dylikt. Det var tydligen inte det. Vilket känns bra så här i efterhand.
Om man ska beskriva migrän med ljud så skulle det påminna om testbildpipet med högst frekvens, uppbrutet av statiskt knaster.
Med bild då? Tja, något sånt här kanske. Jag har utgått från de synförändringar som jag upplever och lagt på lite tingeltangel i form av geometriska figurer. Tanken är att även illustrera flimret och pixlarna som uppstår i synfältet. Ja gär ganska nöjd både med idé och utförande. Att beskriva fysisk smärta med bild var ganska kul! Här är mästerverket:
Mer politik! Ja, hurra!!! viktiga saker som visualiseras i form av konst! YES!!!
Vi känner ju alla till det allvarliga terrorhot som sverige befinner sig i? Det vimlar ju av självmordsbombare och det går knappt en vecka mellan bombdåden. Då kan man ju förstå att staten ökar möjligheterna till övervakning av sina medborgare. Får vår trygghets skull såklart. Vad skulle det annars kunna vara?
Eller vänta nu. Vimlar det av terrordåd i sverige? Senast var 2010. Innan dess var det väl någon gång på 70talet då Röda arméfraktionen sprängde Västtyska ambassaden? Så två terrordåd på 40 år skapar incitament för ytterligare tvångsmedel. Kolla bara in den här elastiskt hållna formuleringen: "Vid behov kan regeringen komma att överväga åtgärder för att undanröja hinder för en effektiv och modern myndighetssamverkan". Kontentan är väl att de när som helst kan göra vad som helst för att sätta dit folk.
Det roliga är att övervakning bara har en effekt: räddare medborgare. Terroristerna verkar ju kunna spränga sig själva och andra i luften ändå. Så man undrar ju vad detta egentligen handlar om? Jag tror ju det handlar om att skapa rädda människor som därigenom blir lättare att valla runt utan protester.
Som en hyllning till den ur preventivt syfte meningslösa kameraövervakningen så har jag ritat av en sekvens av den darriga filmen som visar den fiaskoartade självmordsbombningen 2010. Bilden tog jag härifrån: http://www.youtube.com/watch?v=66q6im98BgY&feature=related
och bilden ser ut så här:
Jag försökte få till suddigheten och grovkornigheten med min tolkning gjord med pastellkrita. Den blev hyfsat bra tycker jag, även om det kunde ha tagit lite kortare tid än 25 minuter att få till det, kanske:
För några dagar sedan berättade här jag om resan där jag blev fotad hela tiden. För min egen trygghet givetvis. Idag är det måndag, stressigaste dagen på veckan. Särskilt idag då jag dessutom var tvungen att jobba till halv fem! Livet som svältande konstnär är hårt och brutalt. 7,5 timmars arbete på en dag kan knäcka vem som helst....
När jag gick från jobbet kom jag på att jag skulle övervaka övervakarna. I alla fall på mitt Lilla maktlösa och patetiska vis, nämligen genom att ta kort på alla kameror jag såg på vägen mellan Solna och örnsberg. Det blev två stopmotionfilmer. Övervakningen och Övervakningen del två. Det blev väldigt suddigt och darrigt men istället för att klaga på det så kan vi säga att jag jobbar enligt dogmaprinciperna. Eller hur? Plötsligt förvandlas mitt verk från uselt till kompromisslös konst. Hurra för mig!
Som en kul bonus faller ju detta perfekt inom ramen för projektets ursprungliga ramar, nämligen att det ska gå att utföra på väg till och från jobbet. Dubbelt hurra!
Det tog mig ungefär en kvart att filma kalaset.
Jaja, det är så tråkigt med politik, men det är politiktema i bloggen just nu.
Som jag skrev igår så såg jag minst 30 övervakningskameror mellan Liljeholmen och Zinkensdamm. Jag var kameraövervakad praktiskt taget hela vägen mellan hemmet och Zinkensdamm. Helt sjukt när man faktiskt tänker på det. Kamerorna är överallt. Man anför trygghet som argument. Men är det inte så att väldigt många råkar illa ut hemma? Vart går gränsen för övervakningen? Det vet vi nog inte ännu, men jag läste en artikel i the Guardian tror jag för ungefär ett år sedan. Tydligen har man satt upp CCTV-kameror i lägenheter där människor med sociala problem bor. Om de ska få bidrag så måste de gå med på att bli övervakade i hemmet. För deras egen trygghet kan man väl anta. Du nya sköna värld blandat med 1984.
Vad är nästa steg då i vår vänliga fasciststat? Det får vi nog se snart.
Som en hyllning till övervakningssamhället så ritade jag en liten teckning där kameror övervakar varandra...
Kolla och mysrys. Men kom ihåg, det är ju för din egen trygghet och om du inte har något att dölja, varför är du då så rädd för det här? va? va? va?
Hur kokar man en groda? Genom att släppa ner den i en gryta kallt vatten. Först därefter ställer man grytan på spisen. Grodan är så korkad att den inte märker den gradvisa upphettningen av vattnet: den vänjer sig allt eftersom. Till slut är det för sent och grodan kokas.
Hur får man människor att acceptera förändringar? Genom att införa dem gradvis. Till exempel genom att införa lagar som undan för undan tränger bort och förminskar deras rättigheter. Att göra det i ett stort steg går inte. Men gradvis, lite i taget. Kanske till och med backa på sina förslag ibland. Då kokas vi precis som grodorna. jag har en obehaglig känsla av att vi är mitt uppe i att bli kokade.
Sakta men säkert pressas vi till att bli docila kreatur. Likt en fårskock. Idag åkte jag tunnelbana från Liljeholmen till Zinkensdamm. Jag såg, och tog kort på, minst 30 kameror. Kameraövervakning för DIN trygghet. Eller? Är det kameraövervakning för någon annans skull? Jag vet inte, men jag får känslan av att något otrevligt händer. Och det gör mig faktiskt rädd.
Dagens konst är abstrakt, men jag har försökt fånga min känsla av ett gradvis ökat förtryck från staten. Som vanligt när jag gör abstrakta grejer är det mina gamla fina vänner torrpastellkritorna som gör jobbet. idag tog det bara en kvart att bli klar och motivet är väl inte direkt originellt, men jag tycker ändå att det illustrerar den maktlöshet jag känner inför övervakning och andra metoder från makten.
Jag smackade i ordning en film också. Den kommer här:
Slutligen då: idag är det ny vecka. ytterligare en pingvin blir överkryssad. Yey!!!! Nu är det snart bara 10 månader kvar av projektet!
jahapp. Dags för ytterligare en teckning från Gudarnas marknad. Jag har upptäckt att miljöerna i boken funkar väldigt bra för promarkerträning. Den här gången är Nikopol och Horus i den sedan 2012 nedlagda parisiska tunnelbanan. Horus är i begrepp att svetsa fast en benprotes gjord av tågräls på Nikopols avbrutna benstump. Nikopol är inte helt övertygad över idéns förträfflighet. Men är man i en guds makt så får man liksom bara flyta med.
Jag är nöjd med tåget och med väggarna. Skräpet vid tågets bas är däremot jäkligt misslyckat. Det tog nästan en halvtimma att bli klar. Ganska mycket skissande för att få ordning på tåget gjorde att tiden tog slut. Geometri blir bökigt när det blir mer komplicerat än kuber. Tåget blev inte direkt likt originalbilden, men det blev bra ändå.
Under tidigt 1700tal upptäckte en fransk trädgårdsmästare vid namn Guillaume något mycket märkligt: det verkade som om någon sorts skadedjur gick loss på grönsakslanden och morötterna var de som gick hårdast åt. Varje natt var det flera morötter försvunna. Det underliga är att Guillaume inte kunde hitta tassavtryck från några skadedjur. Han bestämde sig för att sätta sig en natt och bevaka trädgårdslandet. När klockan närmade sig tre på morgonen vaknade han av ett ljud han inte kände igen. Det lät som möss eller kanske råttor som kilade omkring. Men ändå inte. Det var något som inte stämde. Det som rörde sig i trädgårdslandet var morötter!
Efter detta blev Guillaume aldrig sig själv igen. Det övriga gårdsfolket började undvika honom och skrattade generat åt hans märkliga historier, som under årens lopp blev allt mer bizarra. Guillaume åldrades hastigt och redan vid 52 års ålder tynade han bort och dog. Det sista man hörde honom säga var förvirrat babbel som tycks ha gått ut på att de absolut inte fick äta grönsakerna. Det skulle nämligen resultera i fler för tidiga dödsfall.
1987 hittades en serie teckningar som ska ha gjorts av den sedan länga döda Guillaume. Det hela tystades dock ner och en stiftelse köpte upp alla teckningar. Stiftelsen har sedan dess lagts ner och huvudmännen går ej att finna. Dock har jag på olika sätt lyckats få tag på en av teckningarna och väljer att publicera den här. Jag fruktar dock för mitt liv: märkliga ljud hörs om natten och jag kan inte sova. Drömmarna, som är för fruktansvärda för att beskriva väcker mig och fyller mig med skräck.
Idag ville min son måla efter dagis och pulkaåkning. efter en stund av det sedvanliga kladdandet kom han på att man kunde smörja in hela handen med färg och "plamma" händerna på pappret, så att det skapades handavtryck. Det var jäklgit kul tydligen för hela köksbordet blev fyllt med bilder innan det i vanlig ordning ballade ur med kastande av färg och hällande med vatten. Jag tyckte att det blev rätt så fina bilder: hans små söta handavtryck!
När det sedan var dags för mig att göra min konst så var jag inspirerad av hans konstverk. Jag bestämde mig för att en gång för alla visa vem som är bäst i familjen på att måla så jag tog samma material som honom, nämligen barnvattenfärger och vanligt papper och började måla. det är sjukt svårt att måla händer och inte minst när man har en skitstor pensel och sunkig vattenfärg. Det var däremot rätt kul och jag kommer nog att använda de här härligt flödande vattenfärgerna igen.
Här är i alla fall resultatet efter ungefär 10-15 minuter.
"Lilla hand". Sonens mästerverk
Hög kvalitet på materialet. Observera även de barbapapafärgade lerklumparna. De är överallt...
Inspirerad av helgens besök på Färgfabriken så bestämde jag mig för att göra något av tejp. Men vad? En luftpuppa givetvis!
Vad är då en luftpuppa? Jo det är något som Little people väver direkt ur luften i boken 1Q84 av Haruki Murakami. En av de bästa... tja fantasyböckerna... jag någonsin läst. Boken utspelar sig i ett parallelluniversum där allt nästan är som här, men med några få saker som skiljer våra världar åt. Bland annat "Little people". Boken är väldigt krypande och det vilar hela tiden något svårdefinierbart obehagligt i boken. Eller böckerna, det är en serie.
Ur luftpupporna kommer det saker. Och Little people är läskiga som fan. Det var den känslan jag ville förmedla med min tejpskulptur. Jag kan inte påstå att jag lyckades, men det här projektet går ut på att prova sig fram och utvecklas. Jag är nöjdare med idén än med utförandet. Men skit samma. Här är den: Luftpuppan.
Klicka på bilden för att se luftpuppan i all sin härlighet!
idag kom jag hem från träningen halv tio och insåg att jag inte hade gjort något konstverk. Bara att kavla upp ärmarna, fylla en skål med jordnötter och köra igång. Jag hittade ett par lerklumpar som min son lekt med och bestämde mig för att svänga ihop något med dem. Det är ju ett tag sedan jag gjorde lergubbefilm, men jag var lite för trött för att verkligen bygga figurer, så det fick bli lerklumparna som spelade huvudrollerna. Filmen handlar om sökandet efter kärlek. I det här fallet lever de lyckliga i alla sina lerklumpdagar. Så vackert att det kommer en och annan tår...
Idag var jag på Färgfabriken. De har en otroligt suggestiv och spännande utställning där. Ett konstkollektiv har med tejp byggt någon sorts märklig tejpskulptur som man kan gå omkring i. Trots att det var massor av kids där (vi är ju trots allt i närheten av Aspudden) så fick jag jäkligt läskiga associationer. Det kändes som någon sorts tillväxtkammare som någon främmande civilisation satt upp för att föda upp människor i. Kanske till mat. Kanske till experiment. Eller kanske bara som leksaker i en grym lek. Jag bestämde mig för promarkerpennorna och körde igång. Jag utgick från det här fotot, men lade till lite gröna vener eller kanaler för näring (gift?). Helst hade jag viljat lägga in lite lila toner för att ytterligare förstärka den organiska känslan, men det får bli nästa gång.
De läskiga människosilluetterna fanns med på riktigt, eftersom folk kutade omkring och stojade mitt i min skräckfilmsgrej. Det tog 25 minuter att rita den här. Jag spelade även in en timelapsefilm. Se och förundras!
Efter dagens ACTA-demonstration hade jag tänkt göra något som har med demokrati och megaföretagens naggande i kanten på den samma, men jag var emotionally drained, som det heter. Istället tänkte jag att det var dags för en dust med promarkerpennorna igen. den här gången bestämde jag mig för ett lite enklare motiv än senast. Nämligen en byggnad från Gudarnas marknad, detta album som blivit en sorts husgud för mig under detta projekt.
Jag har småprovat lite med promarkerpennorna och läst på lite hur man gör. Knepet är att lavera, ungefär som med akvarell. Jag är riktigt nöjd med slutresultatet även om vissa nyanser blev lite konstiga eftersom jag använda cool grey på lite fel ställen. Tekniskt är det dock en stor förbättring sedan sist. Det tog en halvtimma att bli klar, men det var det fan värt. Kolla bara!
Förresten så har jag fått över tretusen besök på bloggen och i morgon börjar sjätte veckan! Hurra för mig och hurra för alla ni som går in o kollar! Det är väldigt peppande!
Tänk om konstnärer likt musiker ibland formerade supergrupper och tänk om de körde lite cross-genre? Skulle inte det vara rätt ballt? Tänk er dessutom att de kunde resa i tiden! Om Edward Munch dragit ner till Italien under renässansen, snackat färgpigment och duk med daVinci och om de kom överens så hade vi kanske fått något sånt här?
Jag bestämde mig för att Munchifiera Mona Lisa. Att göra tvärtom hade
blivit för svårt: jag menar daVinci verkar ha varit rätt så petig med
mänskliga proportioner och så, medan Munch mest öste på hur han ville.
Dagens konstverk är alltså Mona Lisa i Skriet-manér. Fast med
pastellkrita istället för olja. Det tog ungefär 20 minuter och jag är helnöjd. Mona Lisa ser sjukt ruggig ut tycker jag.
Ja det undrade man på den tiden det fanns postkontor. Nu behöver man inte undra längre eftersom posten mer eller mindre är utlagd på entreprenad. Något annat som är privat är tack och lov kaféer. Annars hade vi nog haft sovjetiskt utbud till skillnad från idag då man kan få sin latte både med och utan laktosmjölk. Så vad gör de på kaféer efter tre? Inte mycket visade det sig. Kafét är nästan tomt och personalen försöker desperat få tiden att gå. Nåja. Till slut kom det ett par snubbar som pratade affärer. Spännande....
Är detta konst? Ja för Fan. Här illustrerar jag samhället och dekonstruerar samhällsinstitutioner. Jag liknar statliga verk med privata marknadsekonomiska initiativ och jag illustrerar med konstnärligt framställd film.
Detta mina vänner skulle ha platsat på Liljevalchs vårsalong. Om jag hade varit en sellout.
Jäklar vad tiden går fort!
Nu har jag kört i en månad, började första januari med att rita ett sidhuvud till bloggen. Då var jag ärligt talat rätt så nervös, skulle jag klara ett helt år? Nu har det visserligen bara gått 1/12 av ett år, men jag känner att det kan komma att funka hela året ut!
jag bestämde mig för att rita ett nytt sidhuvud till bloggen. Det skulle bli något i rött och svart bestämde jag och började utan att egentligen tänka på hur det skulle se ut när det var klart. Jag råkade därför klanta mig ett par gånger med mönstret, men strunt samma. Halvvägs in i ritandet så kom jag på att jag sett ordet konst i en tidning. Det var en artikel om Färgfabriken som har en ny cool utställning på gång. Jag bestämde mig för att klippa ut ordet konst och limma fast det på bilden.
Det tog exakt 25 minuter och jag tycker att det blev hyfsat snyggt, faktiskt.
