200 år av ondska

Sköldpaddor verkar ju leva i oräkneligt antal år. de framställs jämt som så himla snälla och rara, eller som hippies i Rädda Nemo. Men i själva verket är de genomonda. Jag menar: att överleva i hundratals år i havet, där det finns hajar, bläckiskar och människor med fiskenät... Mig lurar du inte, mr onda grymma sköldpadda. jag vet nog vad du är up to:pure evil. Kolla in den här "trevliga" figuren:

Sköldpaddor är snälla, they said. Pussa honom på nosen, they said...

Min dörrvakt

I Hobbex kunde man köpa ett sånt där kikhål som finns i dörrar under namnet "dörrspion". Jag minns att jag var otroligt sugen på att äga en dörrspion. Döm om min besvikelse den dag jag insåg att det var ett helt vanligt lägenhetsdörrkikhål och att man måste borra upp dörren för att kunna installera sin spion. Som tur var insåg jag det innan jag gjorde slag i saken och köpte ett st dörrspion för veckopengen.

Dörrspion. I ögat ser man dörrkikhålet.

Jag fick idén av min fru att man borde göra ett öga som man kunde sätt aupp på ytterdörren. Jag utveckalde idén till en läbbig bläckfisk. Den stackars hunden på bilden tycks bli uppäten av bläckfisken. Det är såna smällar man får ta som klistermärke. Jag är jättenöjd med den här grejen, och inbillar mig att man borde kunna sälja såna här, fast som klistermärken. Det vore coolt.

Elefantoid octopod

Ja det skulle bli en tentakel, men det blev istället en snabel fastsatt i en elefantskalle. Jag tror att jag ska jobba vidare på den här idén, för det här blev rätt så kul tycker jag. Jag gillar den hotfulla känslan som skapas av ögat på elefanten (eller vad det nu är?)

Tuuuut! Eller hur en tentakel nu låter.

Sprit och rit!

Jag är med i en facebookgrupp som heter drink and draw. Vi träffas lite då och då och kör, tja ritdueller kanske man kan säga? Alla ritar samma sak, i hyfsat högt tempo medan vi dricker öl. Här är kvällens alster:

spritårit

Vänstra kolumnen:

• Rita något som är jättesött
• Rita en utekväll med partaj!
• Rita en karaktär som aldrig skulle platsa i mumindalen
• Fri teckning

Högra kolumnen:

• Rita en Bronie
• Rita en fantasyhjälte som inte kan utföra hjältedåd
• Rita en lizardman

Drink and draw är alltid kul. Roligt med en ny medlem också. Välkommen Anna- Maria!

Veckans köttårta

Ja, nu är det mer Tom of Finland-läge här på bloggen. Fast utan hästpenisarna dårå. Jag ritade en riktig jävla biff! Först hade jag tänkt att rita honom med enbart svart och skrafferingar, men sedan fick jag syn på mina trogna promarkers och gråskalorna var ett faktum. Den blev rätt ok, tycker jag, förutom huvudet och ansiktet. jag ledsnade ur på motivet innan jag var helt klar.

Hallå herr Kött-tårta!

Tjädertupp

Jag ritade en tjädertupp i tusch. Så här i efterhand så skulle det svarta nog ha varit helt svart över hela fågeln. Annars gillar jag den röda detaljen kring huvudet. Finns inte så mycket att säga om detta förutom: TinTin!!!! Du är tillbaka!!!!!

Skrik, skrän!!!!

Örnkranium

Nu är det dags att rita lite grejer med svart tusch ett tag framöver. Jag har tänkt att försöka utforska skuggningsmetoder när man bara använder svart tuschpenna. Först ut är ett örnkranium. Jag är jäkligt nöjd med den här: den blev väldigt kraftfull och med stadiga svarta linjer. Jag tycker att jag har fångat örnens väsen i den här bilden (även om det är en död örn utan varken fjädrar eller hud...).

Pip, pip!

Ett par kranier

Jag orkade inte tänka, jag är sjukt trött, så det fick bli ett par kranier. Jag använde torrpastell. Det tog ungefär 15 minuter att göra tre kranier, men ett blev så fult så det hamnade i de sälla jaktmarkerna.

Flina lagom!

Kaffekopp i akryl

Jag målade av en kaffekopp i akryl. Koppen är rätt snygg, svart-vit. Den kommer från Nyköping. Den är inspirerad av ett brännskadat fat man hittat i Nyköpingshus. Akryl och jag är inte såta vänner, men den här blev rätt ok.

Apeman hop

He's a filthy, stupid apeman
He never has any fun

Apeman hop är en låt med ramones. Den handlar, tror jag, om en urtidsmänniska som har det besvärligt:

He's go so many problems
You can count them one by one
He's a filthy, stupid apeman
He never has any fun
He lives in the jungle in a cave by a hill
Plays an old loud drum
He's primitive, barely human

Apeman hop, apeman hop

Paint the face of a demon, glowing by the fire light
Hoppin' like an elephant
Thunderin' like me tonight
He's the world's worst recycler
The iceman comes a lot
He's the devil's apprentice
He's a prehistoric man

Apeman hop, apeman hop

At night he's gonna sacrifice his beloved apeman girl
Tie her to the alter, pull out her heart and eat her flesh

Apeman hop, apeman hop, apeman hop, apeman hop
Apeman

Jag kom att tänka på den här dängan, och beslutade därför att måla en neanderthal-akvarellskalle. den blev snygg.

70-talsbiffarna

Såg inte lika groteska ut som dagens monster. Mer naturlig look, så att säga. Fortfarande helt sjukt böffiga såklart, men mer Frank Frazetta och mindre belgian blue.

Jag ritade av lite gubbar från 70talet. Mycket mustascher och hjälmfrisyrer, väldigt underhållande. Kolla här:

Det blev väl rätt ok, tycker jag, men jag har kontinuerligt svårt att rita framför allt ansikten. att det ska vara så jävla svårt?

Abnormt mycket muskler

Är inte något jag kan skylla på när jag springer milen på över 50 minuter. Det kan däremot de här gossarna som jag har ritat av. De kan även sannolikt skylla på njursvikt, dåliga levervärden och att de hamnar i katabol fas om de rör sig för mycket. Bodybuilding är skrämmande och patetiskt på en och samma gång, tycker jag. Å ena sidan är det coolt med de här seriefigurmusklerna som skulle göra Lobo avundsjuk. Å andra sidan ser det så tragiskt ut när de går runt i sina oversized bebiskläder eftersom deras kroppar växt ur alla vanliga kläder.

 I alla fall så har jag ritat lite muskliga kroppar idag. Det är lite osm att kolla på en levande anatomiplansch. ja inte de här skisserna, utan de bilder som jag utgått ifrån när jag ritade dem.

Håll till godo: muskelmän från outer space:

Storasyster ser dig

Jahapp, nu har idioterna kommit med ett nytt helhärligt Orwellinspirerat lagförslag.
Dessa groteska människor har som vanligt ljugit för oss. FRA-lagen som dyrt och heligt endast skulle användas till att fånga in terrorister. INGENTING annat, har nu släppts fritt till alla möjliga typer av polismyndigheter. Som en hyllning till lögnerskan nummer ett, så tänkte jag måla ett porträtt på henne, eller storasyster som jag kallar henne nu för tiden. Tyvärr är min ilska så stor att pporträttet varken blev särskilt bra eller särskilt kul, men skit samma. Här är hon i alla fall: DDR-häxan, Storasyster Beatrice Ask:

En skäggig man med ett manligt skägg

Jag kollade just på en "dokumentär" på tv4:s så kallade dokumentärkanal som fick plats istället för det av i alla fall mig saknade tv4 sci fi. Ingen annan stans kunde man kolla på Lexx flera avsnitt på raken. Ingen annanstans kunde man kika på battlestar galactica, originalserien med sammetsuniformer. Livet har för alltid förändrats nu.

Hur som helst: det visades ett program om Skäggtävlingar. Ganska underhållande, som en blandning mellan skogshuggare och hipsters. Jag fick lust att rita ett skägg. Det fick bli ett i akvarell. Kolla:

Hej, kolla in min hipstermössa! Jag hade den långt innan det blev inne.

Jugend- blom-kranium. Typ.

Mera blommor, mera likdelar i form av kranier. Eller ja, blommer som tillsammans bildar kranier i alla fall. Den här blev rätt så bra tycker jag.

Det är en blomma! Det är ett par äggstockar! Nej, det är ett jugend-blom-kranium!

Blomma och fågelkranium

Jag gillar ju att rita och måla blommor, men själva motivet är inte sådär jättekul egentligen. Det är mer själva avtecknadet som lockar. Svårt och tekniskt krävande. Jag har funderat på hur man kan spice:a upp det hela lite. Blommor är ju fina och symboliserar skönhet och kärlek etc och det vore ju kul att få med lite kontraster. En lösning kunde u vara att ha med Beatrice Ask i bilden, men det skulle leda till att jag skulle känna mig tvingad att elda upp bilden efteråt. Så det fick bli fågelkranier istället. Tyvärr är torrpastellkrita inte det bästa när det gäller detaljer, men idén är kul. Jag tror jag ska försöka igen, men låta kranierna vara mer inkorporerade i själva blomman, kanske att alla blomblad består av fågelkranier? Vi får se. Trist slutresultat, men bra koncept är väl en sammanfattning som kan göras.

Dööödens blomma... buuuuuuuuuuuu....!!!!

Blümchen

Hette en tysk artist. Hon gjorde danslåtar. Blümchen betyder liten blomma auf deutsch och den här blomman är visserligen inte så liten, men det är en blomma i alla fall. Jag använde torrpastell. den blev rätt så bra tycker jag!

Självporträtt med oljepastell

Nu har jag druckit några glas vin. Det sägs ju att kreativiteten vaknar av droger, men ajg vet inte. jag är mest trött. Det får bli ett självporträtt igen. Den här gången med såna där oljepastellkritor man använde när man gick i skolan. Rätt kul material, upptäcker jag denna dimmiga afton. Jag tycker att jag fick till min trötthet rätt bra i de sömniga ögonen.

Får man sova nu?

Ja, godnatt då.

Självporträtt i akryl

Nu börjar jag tröttna lite på porträtt, samtidigt så är det något lockande med dem. Det är ju så uppenbart en riktig människa bakom och det går att göra massor av tolkningar på hur ett ansikte ska gestaltas. Den här gången blev det ett självporträtt i akryl. Mitt mål var att göra det liksom grafiskt med ett fåtal färger. och med ett minimum av detaljer. Det fick bli rött, orange, gul och helt outspädda färger för den fläskiga och heltäckande upplevelsen. Färgvalet har att göra med att jag inte har andra färger i olika nyanser: livet som lidande konstnär är fyllt av umbäranden.

Jag tycker att det blev... okej. Det känns väldigt amatörmässigt på något vis. Ansiktet blev jävligt skevt och ögonen skelar så det står härliga till. Akryl är så otroligt straffande när man inte har tid att göra justeringar på grund av färgens torktid. Jag kunde ha varit lite modigare med vita ytor, i princip kunde jag har rationaliserat bort det gula. Vänsterögat (det som är till höger på bilden) borde ha fått mer ögonvita. Men det får kanske bli till nästa gång. Jag kommer nog att göra ett par försök till innan jag är klar med det här motivet i den här tekniken. Jag är inte bästa vän med akryl, för att uttrycka mig milt.

DN bannlyser fjäderfän- Henfri zon

Ja, i alla fall i nyhetstexter. I polemiska ledartexter går det tydligen fortfarande bra att använda det tydligen queerpolitiska uttrycket hen. Det är alltså ett pronomen som betyder han eller hon och används i de fall då man av olika orsaker inte känner till könet på personen i fråga. exempel: "när jag skulle köra iväg från parkeringen var det en stor buckla i min bil. Om jag får tag på den som gjort det så ska hen bjudas på en rejäl knogmacka." Det har INGET att göra med att man vill att människors kön ska tas bort eller bortrationaliseras av någon konspiratorisk feminazistisk orsak. Begreppet är alltså INTE politiskt utan har endast en grammatisk funktion. Något som DN om några borde ha fattat. Jag blir så trött.

MEN: för att underlätta för alla som föredrar henfria zoner så har jag tagit fram en logga som kanske kan fungera. Genom att förse sin tidskrift med henfri zon-loggan så kan alla känna sig trygga i läsningen och inte vara rädda att indoktrineras i PK-medias feminist-ZOG-konspirationer. Win win liksom.

Hen är förbjuden här!

På sikt kan man givetvis tänka sig henfri-certifieringar. Jag kan tänka mig att Fria tider med flera kan tänkas vara intresserade av att köpa ett sådant certifikat.

David Banner i akvarell

Ikväll är det återigen porträttdags. Kvällens porträtt föreställer David Banner INNAN han blir arg. För vi skulle inte gilla om han blev arg. Eller hur?
Dessutom är den gröna färgen i min akvarellask på upphällningen.

Du vill inte göra mig arg. Du skulle inte gilla om jag blev arg.

Bonus: den psykotiske UX-designern

På jobbet säger de ibland när jag jobbar i allsköns ro: Oj, vad arg du ser ut! Jag brukar svara att: Va, jag som är så snäll. Men nu har jag gjort ett bonusporträtt där jag "tittar under lugg" (om jag hade haft någon lugg) och vips: en svårt psykotisk och paranoid UX-designer framträder, väsandes:

"dessa interaktsiondesignskisser möter målen från såväl beställare som från användarna. Implementera. Genast....."

Okejrå kära kollegor: jag ska försöka att dra upp på doserna så att jag blir lite gladare.

To boldly go where no man has gone before

James Tiberius Kirk och Mr. Spock.

En sak som är oerhört irriterande är att det akvarellpapper jag köpt är otroligt mycket sämre än det dyra, fina jag hade tidigare. Inte visste jag att akvarellmålning var en materialsport?

En produktiv förmiddag

Idag har jag målat fyr ansikten med akvarell. Bara en av bilderna blev bra, resten suger. jag tror jag fick lite prestationsångest efter mitt första självporträtt att jag spänner mig lite för mycket. Sedan så har jag fått för mig att jag ska måla stooore porträtt, men jag har upptäckt att min lilla pensel inte rikgit funkar i dessa sammanhang. Det blir för lite färg och för dåligt.

Som sagt: de blev rätt så fula och en delförklaring är utöver storleken att jag smackade på med för mycket färg. Akvarell blir ju snyggast med tunna, tunna lager på varandra. Hur som helst: här är de i alla fall:

James Tiberius Kirk

Lte olika akvarellgrejer

Målade ett självporträtt, en tentakel, en orm, en misslyckad knytnäve och en tjej. En del grejer blev bra, en del mindra bra. kolla:

Självporträtt

Målade ett självporträtt av mig själv medan jag käkade mellanmål:

Monokroma akvarellfejjor

Akvarell alltså. Detta en gång av mig så föraktade medium. Nu är det något av en favorit. Jag har kikat lite mer på modeillustration idag och inspirerats. Jag bestämde mig för monokroma ansikten. Tyvärr blev det lite väl täckande färger, det skulle lika gärna kunna ha varit något annat än akvarell. Men flödiga, böljande ansikten får bli nästa steg, den här gången hade jag full tupp med att vara nervös för fiasko- jag gjorde inget som helst skissarbete innan jag målade, så jag var lite spänd ärligt talat.

Jag tycker att det blir rätt så snyggt när man gör så här, men som sagt: nästa gång ska jag utnyttja akvarellens egenskaper bättre.

Mer calamares

Nu har jag fått blodad tand! Vad betyder det egentligen? Blodad tand? WTF liksom? Skit samma. Jag har målat fler bläckfiskar. Målet var att få dem liksom lite suddiga i kanten, så jag målade dem först bara med vatten. Därefter duttade jag dit färg. Det blev rätt ok. Jag skulel vilja dem ännu mer diffusa, men samtidigt starka i färgen. Hur gör man det tro?

Som bonus provade jag att måla en monokrom tentakeldetalj i ena hörnet på en av bilderna.

Läskig bläckfisk

Läskig bläckfisk nr två. den har ej torkat än, men skit samma. tentakeldetalj till höger

Jag tror att jag ska försöka göra en lite mer detaljerad bläckfisk, men med denna teknik. I morgon.Det kommer att bli brådis, eftersom hela blötdjuret måste vara blött samtidigt för att få färgen att sprida sig utan kanter. Men det är helt klart värt ett försök

Det eviga blötdjuret

Kosmisk fasa i undervattensdvala. Inväntar stjärnornas position inför maktövertagandet.

Jag kan inte rå för det: jag gillar bläckfiskar. De är så otroligt coola. Det kanske märks här på bloggen? De är ju dessutom goda att äta.
nu var det dags igen. efter att ha inspirerats av en modeillustratör som jag inte minns namnet på just nu, som målar otroligt häftigt med akvarell, så ville jag göra något i akvarell. Min bild av hur det skulle se ut stämmer inte jättemycket överens med slutresultatet, men jag gillar ändå min bläckfisk. Dessvärre glömde jag bort att måla vatten runt omkring den innan jag satte igång, så det fick bli något.. nåja.. konstnärligt blått fluff runtomkring den. Det blev rätt ok ändå va? jag känner på mig att det här kan komma att utvecklas vidare en period. Vi får välan se.

Invasion från havens djup

När bläckfiskarna kommer för att ta vad som rättmätigt tillhör dem, nämligen herravälde över såväl land som hav, så kommer de att behöva ha en sorts inverterade dykardräkter. Dräkter som förser dem med vatten med andra ord. Här är en konceptteckning på en sådan. Se och förskäcks!

September månad, 1/3 kvar av året

Ny header igen!
Det är bara 1/3 kvar av året, vilket innebär att jag är klar till 2/3! Det känns väldigt bra och jag är faktiskt ganska så stolt. Eftersom det är månadsskifte så är det dags för det traditionsenliga headerbytet. För att toka till det hela lite så inverterade jag färgerna. Men, men, frågar sig vän av ordning, får man det!?
Klart man får, tyst nu.

Här är dagens steampunkarm:

Original

Ändrad for coolness reaching 8000!