Självporträttsnäsan

Nu har jag ritat en näsa igen. Näsan är ju känd för att vara själens byrålåda, liksom ögat är dess spegel och örat dess kylskåp.

Jag tog ett kort på mig själv och ritade av mig. Började med näsan som återigen såg ensam och övergiven ut utan någon omgivning. Varför kan man rita ett öga utan tillhörande ansikte, medan näsan kräfva ett ansikte för att funka på bild? Märkligt. Jag ritade i blyerts och det tog väl en kvart ungefär. Jag är rätt nöjd, blyerts är roligt.

Ett stycke näsa med tillhörande omgivning.