Idag ritade jag ett pentagram. Dock inte med hjälp av penna och papper utan med runkeeper. En kul idé som kan vidareutvecklas tror jag! Tänk att rita en landskapsteckning på detta sätt. Eller ett stilleben. Plötsligt skulle hela världens konstnärer bli långdistanslöpande övermänniskor istället för som i dag trötta töntar med rödvinständer och cigarrettlukt.
Jag tog fram torrpastellen idag igen. Ritade en mun med tillhörande haka och näsa. Torrpastellen, gamle vän, varför har jag svikit dig? du är ju så kul att rita med!
Hela familjen ligger och sover så jag målade lite. Färglade den där brasan jag gjorde med modelleringspasta här om dagen. Det blev rätt coolt tycker jag. Bra djup. Dyster bild. Men vilken religions ikoner är det som brinner? Det kan man fråga sig...
Klicka på Ikonoklasmen för att se den i all sin prakt!
Idag har jag fortsatt men munnar. Jag har äntligen, tror jag, förstått vad som saknats. Munnen täcker ju tänderna, och tandraden är ju i princip en halvcylinder. Om man täcker en halvcylinder med något så mjukt osm kött och hud, så blir även det halvcylindriskt. Munnen ska alltså vara lite rund, liksom. Jag ritade av tre mansansikten. Eller ja, fyra mansansikten, snarare. Jokern är ju också man! Här är dagens skörd, som tog lite mer än en halvtimma. kanske 45 minuter. Ooops.
Försökte med mun idag igen. Först med den där Mischa Barton, vars näsa jag misslyckats med tidigare. Resultat idag: epic fail. Letade reda på en annan mun, en rätt så kul vinkel, snett underifrån. Den blev rätt ok i alla fall,men det är svårt med munnar som ska se realistiska ut. Får jobba vidare med det, tror jag. Här är den truten:
I morgon ska jag försöka få tid över till att fortsätta med gårdagens ikonoklasm. Det blir blasfemiskt på en nivå som hade fått Anton la Vey att rodna!
Jag har två grejer på gång nu, verkar det som. jag har återgått till ansiktets hemligheter, kolla här: dags för läpparna. Tillsammans med ögonen är ju läppar den klyschigaste delen av ansiktet, vilket märks när man bildgooglar på mun och läppar. 95% luscious lips, resten är typ George Clooney. Här är första försöket i alla fall: en snygg tjejs läppar:
samtidigt med detta har det här mästerverket gjort att jag måste utforska ämnet ikonoklast:
Ikonoklast är alltså när man förstör religiösa symboler. Jag kan ärligt säga att ämnet skrämmer mig lite, vad händer när det blir dags för ikonoklasm av de mer aggressiva monoteistiska religionerna? Kommer jag blir bombad då? Tills vidare är det ikonoklasm av hypotetiska religioner, eller kanske snarare en ekumenisk ikonoklasm, nämligen förstörelse av alla religioners symboler. Vi får se om jag eskalerar ämnet och i så fall hur. Hur som helst så har vi starten av en ikonoklasm här: något som ska brinna, gjort med modelleringspasta. Tanken är att jag ska fylla på med färger på något vis. Tänk er ett bål där religiösa ikoner brinner och inte en misslyckad maräng..
Ikväll bestämde jag mig för att göra något med gårdagens trilobiter. Först var jag sugen på att förstärka ojämnheterna genom att måla in mörka fält i groparna, men sedan kom jag på att jag skulle leka med olika kulörer istället.
Jag satte igång med mitt mäktiga batteri av akrylfärger (blå, röd, grön, vit, svart) och började måla. Tja, jag vet inte riktigt om jag tycker att det blev snyggt eller bara meningslöst, men det var ganska roligt i alla fall.
Jag time-lapseade allting också:
Snart får det bli dags för lite performance art tror jag. Tips och idéer?
Idag, eller snarare i kväll så hade jag lite svårt att känna inspirationen flöda. jag har just kommit hem från en designtävling och är lite urlakad, så att säga. Dock är det ju så att 30minuterskonsten måste skapas. Jag har liksom inget val.
Jag tog fram modelleringspastan och började fundera: vad ska jag göra. Jag smackade ut en klump på pappret och började med att försöka få till barkstruktur. Det gick sådär, men ett mönster uppstod i pastan som gav mig en association till såna där fossil man kan hitta på gotland, som kommer från urtidsdjur. Jag fortsatte leka med pastan och plötsligt hade jag hittat ett mönster som ser ut som (tycker jag) urgamla fossil från snäckor av något slag. Tanken är att jag ska måla det här i morgon eller så, men nu ser det ut så här. Rätt snygg va?
Här om dagen tog Daniel en massa fina bilder på mmaträningen på klubben. Då jag redan ritat en del bjjgrejer här på bloggen så tänkte jag att det var dags för en mma-teckning. Det fick bli den här fartfyllda historien. Pär och Mattias pucklar på varandra. Jag använde bara en penna, en tuschpenna med penselspets, så detaljerna blev få. Bilden blev rätt så ok, tycker jag. Hade jag haft mer tid så hade jag lagt på mer skuggor etc. samt hyfsat till några av de misslyckade proportionerna och vinklarna. Men det blev helt ok.
Här om dagen berättade Annie Lööf att Kina kanske inte alls är en diktatur och att Kina mycket väl kan tänkas vara en vapenkund till Sverige. När vi trodde att det inte kunde bli smutsigare liksom...
– Jag tror att det är väldigt svårt att ställa upp ett strikt diktatur-
eller demokratikrav i vapenexportlagstiftningen. Det är väldigt svårt
att göra den definitionen. Vad är Kina till exempel?
Ja du Annie, jag vet inte.. En diktatur där man avrättar tusentals varje år kanske?
NU backar hon visserligen, men förmodligen bara för att en del inte riktigt höll med om att Kina är en demokrati. För alla vet ju att så länge det är marknadsekonomi, så MÅSTE det väl vara demokrati! Eller hur...
För att hylla det potentiellt lyckliga äktenskapet mellan marknadsliberala Centerpartiet och det minst lika marknadsliberala Kina så har jag gjort en liten tavla. Tavlan föreställer ett av levrat blod (fejk den här gången, det är akrylfärg) rödbrunfärgat Kina, med Centerns glada logga i en lite murrigare och mer diktaturanpassad grön färg mitt i mittens rike. Grattis, Centerpartiet! Har den äran Kina!
Marabustorkar är smutsiga fåglar som käkar as och annat äckligt på savannen. De är som en sorts extraäckliga gamar. Inte nog med det, de har dessutom fått ge namn till den godaste chokladen. Sjukt, sjukt, sjukt.
Jag målade en mmm-stork i akryl. Tyvärr finns inte luktinternet ännu. För i så fall hade ni kanske känns lukten av denna asätande fågel också.
Det är svårt med akryl, men ganska så roligt. Här är den: chokladstorken:
Efter skandalen med kontrollanterna som begick övergrepp mot en kvinna som hade betalat sin resa så ville ledningen på Västtrafik först inte erkänna att något fel hade begåtts.
Man hävdade att man följt sina ledord: " Västtrafiks
grundinställning är att alla resenärer ska behandlas med respekt. Vi ser
därför sedan en tid tillbaka över vårt regelverk och uppdrag för
biljettkontroller och vårt mål är att situationer av detta slag inte
uppstår i framtiden."
Väldigt glädjande är dock att de nu gör helt om och har beslutat att kontrollanterna ska dels få lära sig hyfs och dels få en mindre hotfull uniform. Jag har fått ta del av en av de första skisserna på hur den kan komma att se ut:
Nya uniformen för västtrafiks kontrollanter. Klicka för större bild
Här om veckan målade jag en kaffekopp av kaffe. Någon föreslog att jag skulle måla ett vinglas av vin, vilket jag gjorde idag. Vin var om möjligt ännu sämre än kaffe att måla med. Otroligt mycket vätska skulle torka mellan varje lager och det blev väldigt blekt och blaskigt. Idén var ju dock kul!
Jag avslutade det hela med att stänka vin på bilden. Det gav det hela en tacky 80talsplansch-känsla tycker jag.
Här är foto och stopmotion:
Nästa steg blir att rita en heorinspruta med heroin antar jag.
Idag var jag fortfarande för krasslig för att vara med på träningen. För att inte vara helt bortkopplad från allt var kramkalas heter så var jag nere och kollade på träningen. jag passade även på att ta några bilder på denna så vackra och graciösa kampsport som vi kallar brasiliansk jiu jitsu...
Viktor har guard på Jordi som ställt sig upp. Guardöppning och passering på gång.
När jag kom hem så kände jag mig rätt så trött på de senaste dagarnas ansiktsdetaljfetishism så jag bestämde mig för att rita av bilden ovan. det ar rätt så bökigt. Dels för att Jordi och Viktor inte direkt står i någon enkelt analyserbar ställning. Och dels för att en gi skapar ungefär 300000 veck och rynkor som ska med. Så här blev det:
Det blev hyfsat bra, förutom Jordis fötter som ser helt missbildade ut. Det tog ungefär 20 minuter, lite mer att bli klar.
Snart blir det mer samhällskritik här på bloggen igen. Stay tuned!
Idag var det dags för sista näsan för den här gången. Jag försökte några gånger med en kändis som heter Mischa Barton. Hennes näsa var snygg och dök upp när jag googlade på näsa. Efter ett par misslyckade försök, vad beror det på att vacka näsor är så svåra att rita?, så gav jag upp och bestämde mig för att rita en gammal tants näsa istället. Jag hittade en pigg pensionär, redo att arbeta till 75. Kolla här bara, vilken välbevarad skönhet:
jag är egentligen inte så värst nöjd med den här. Jag tror att Mischa-misslyckandet tog lite för mycket på självförtroendet, så jag vågade liksom inte ta ut svängarna ordentligt.
I morgon ska jag försöka mig på någon ny ansiktsdetalj, frågan är bara vilken. Förslag?
Jag är sjuk idag. Lämpligt nog i bihåleinflammation, så näsans förbannelse tycks vila över mig och min familj. I helgen fick frun en smäll på träningen och idag är det min tur. Näsan kanske är sur för att jag kallar den själens byrålåda? OK, näsan, DU får vara själens spegel!
Jag ritade en gubbnäsa nyss. Det var en näsa som fanns på internet och som vanligt kände jag mig tvingad att rita ett ansikte runt omkring. Tyvärr ser gubben skitsur ut, medan orginalets (hittar ni det?) ansikte är snällt. Det spelar dock ingen roll, för jag tror mig förstå hur en näsa ser ut. Tidigare har jag nog ritat dem mer eller mindre tvådimensionellt, lite som en kubistisk Picassomålning, ni vet? Där ansiktena är framifrån medan näsan är i profil. Nu har jag inte gjort riktigt sådana misstag, men åt det hållet i alla fall. Men det verkar ju, hör och häpna som om även näsan följer med i ansiktets övriga rörelse när det hamnar i 1/4, 1/2 och 3/4-profil. Det här ansiktet är nästan rakt framifrån och då är ju rimligtivs även näsan det. Kolla bara:
Nu har jag ritat en näsa igen. Näsan är ju känd för att vara själens byrålåda, liksom ögat är dess spegel och örat dess kylskåp.
Jag tog ett kort på mig själv och ritade av mig. Började med näsan som återigen såg ensam och övergiven ut utan någon omgivning. Varför kan man rita ett öga utan tillhörande ansikte, medan näsan kräfva ett ansikte för att funka på bild? Märkligt. Jag ritade i blyerts och det tog väl en kvart ungefär. Jag är rätt nöjd, blyerts är roligt.
Idag var det tänkt att min näsperiod ska starta, och vad kan då vara bättre än att ha en fru som nästan bryter näsan på bjj-träningen? Vilken tajming! Tack Wictor för hjälpen!
Jag målade först en blå näsa i akryl. Sen tyckte jag att den såg så himla ensam ut där på duken, så jag målade dit ett fejs också. Det blev rätt ok, tycker jag. Ser lite ut som Picassos blå period (inga andra jämförelser över huvudtaget, förutom att jag målat i blått här) Här är dagens 30minuterskonst, håll till godo!
Min före detta kollega Rickard håller på med en makalöst snygg Jimi Hendrix-bild. Jag blev så imponerad och inspirerad att jag bestämde mig för att göra en Purple haze istället för att fortsätta med kroppsdelar. Får fortsätta med det i morgon.
I alla fall: jag köpte akrylblock här om dagen. Det är ett ritblock med dukstruktur så att man kan låtsas att man målar på duk. Jag tog och målade på den, däremot så hade jag så mycket färg att det inte märktes. Jag kunde lika gärna ha målat på en kartongbit. Jag är inte jättenöjd med målningen, hade velat ha en mer rökig struktur på färgen och mindre utblaskad. Men jag tror att det delvis har att göra med okunskap om hur man målar med akryl. Däremot gillar jag idén: att visualisera musik. Här är i alla fall mästerverket: Lila dimma:
NU är jag klar med ögon för ett tag, tror jag. Jag ritade av en gammal tants ögon som jag hittade på internet. Tyvärr blev fotot lite knasigt, men det får duga. I morgon tror jag att jag ska börja med det som traditionellt kallas för själens byrålåda: näsan.
Det blir fan stressigt att svänga ihop inte mindre än två ögon på en halvtimma. Idag gick det dock lite bättre, då jag tog mig an den bedagade skönheten Hugh Grants ögon. Jag fick till det lite bättre, även om jag har mycket kvar att lära. Här är han i alla fall, eller i alla fall hans ögon:
Hughs gluggar.
Som en liten bonus kan jag visa ett mästerverk jag svängde ihop på BJJ-träningen ikväll. Jag är dessvärre lite krasslig så jag var bara nere och kollade. Även den gode Ninja-Calle var där med sitt gips. Givetvis var jag tvungen att pynta det med lite badass-ormdekoration! Behold, alla tuffingar: Ninja-Calles nypimpade gips!
Jag bestämde mig för att rita inte mindre än två ögon idag. de satt på samma ansikte och rusig av framgången från igår och i förrgår, då ögonritandet gick som en dans så trodde jag att detta skulle bli bit av tårta. Icke sa Nicke. Det här blev inte bra. Väldigt amatörmässigt, det ser ut som något en högstadieelev ritar när hen har tråkigt på en mattelektion. I morgon blir det nytt försök. Då blir det förhoppningsvis något jag inte behöver skämmas för. over and out.
Jag gjorde en sökning idag: male eye på google. Det visade sig att nästan alla male eyes är fotade rakt framifrån och jag vill lära mig förstå hur ögon ser ut snett från sidan. Till slut hittade jag ett male eye som var fotat från halvprofil. En intressant grej är att nästan alla foton på kvinnoögon är i halvprofil. Undrar varför?
Jag bestämde mig för att rita ögat med tusch och promarker. Insåg dock att promarker är lite för trubbiga för att få till iris i ögat: en iris är väldigt plottrig och pysslig. I övrigt är jag rätt nöjd. Dels över min förmåga att lavera med promarker och dels med själva ögat. Ögat är ungefär 5 centimeter i verkligheten.
I morgon tror jag att jag ska försöka mig på att rita två ögon som sitter i samma ansikte. Ojojoj, spännande va?
Först måste jag bara säga att jag vill tacka min fruga som gav mig boken som ledde till det här projektet. Det här är bland det roligaste jag någonsin tagit mig för! Den dagliga kreativa utmaningen är något jag vill rekommendera alla!
Med det sagt så insåg jag här om dagen att jag är jäkligt dålig på att rita människor. Ansikten och kroppar är irriterande svåra att rita och så fort man börjar detaljera saker så blir det skitfult. Jag ska därför lägga en vecka eller två på att lära mig rita ansikten. Vi får se hur långt ajg orkar, men jag började med ögon idag. När man googlar på "öga" så får man bara upp kvinnoögon, så i morgon ska jag googla på "öga man" och se om jag kan rita av några mansögon också. Hur som helst. Jag satte mig och började rita lite och vips så hade det gått en timma. Det innebär att ett av de tre ögonen nedan är dagens 30minuterskonst. Det är upp till er att bestämma vilket! Det var väl godhjärtat av mig?
Det ena ögat är gjort i blyerts:
Blyertsöga
Sedan har vi två stycken gjorda med promarker, tuschpenna och vit täckpenna:
Tuschögon
Jag är ganska nöjd. När jag väl fattade hur ögon egentligen ser ut så var det inte supersvårt. I alla fall när man har en förlaga. Det knepiga kommer väl när jag ska rita ögon utan att ha något att rita av. Gulp.
Idag har jag kommit över 7000 besökare sedan bloggen startade. Kul!
Dagens konst är en skulptur i modellera. Det är en påsklunch bestående av en massa godsaker för hela familjen. Påsklunchen är som vanligt ett överdåd av mat och dryck, för när man ska dyrka blodguden måste man göra det med överflöd av mat på påsk och jul.
Det här är ett av de första försöken med skulptur i bloggen. Jag har gjort några tycken innan och det är rätt kul. Det blir nog mer längre fram. Här är den i alla fall: påsklunchen:
... heter ett Slaine-album jag köpte igår. Slaine är en keltisk sagokung som förvandlats till moder jords kämpe. Han skickas fram och tillbaka i tiden för att stoppa gudinnans fiender. Den här gången har han skickats till england på 1140-talet. Han tar rollen som den behornade guden Robbin, som har ett "merry" följe med sig. I storyn dyker hans gamla fru Niamh upp, i egenskap av en nunna. Jag valde att rita av Slaine när han förvandlat sig till någon sorts flygvarelse och hälsar på Marion (som Niamh heter i den här världen) när hon ligger och sover. Marion/Niamh är en krigardruidinna som har blivit återfödd som nunna i 1140-talet. Hela storyn handlar om hur blodguden (som gillar skam, skuld och underkastelse) har tagit matken över england och över gudinnan.
Låter det virrigt? Tja Slaine-äventyr brukar vara ganska knepiga, men väldigt bra. Här är bilderna. Först min teckning. Jag tycker att jag fick till flödet väldigt bra och även skuggningarna är jag hyfsat näjd med. Niamh är snygg också. Som vanligt fick jag tidsbrist, dessvärre, Slaines ena arm är helt ofärdig.:
Ikväll har ajg gjort en kaffekopp av kaffe. Jag tog kaffe och målade med som om det vore koffeinberikad akvarellfärg. Det funkade sådär. Dels är kaffet ganska svag till färgen, i alla fall när man ska måla med det. När det spills på en vit tshirt är det dock andra bud! Dels så är kaffets blaskighet svår att hantera: det blir rinnigt och vattnigt. Men trots det så tycker jag det var rätt kul att måla en kaffekopp med hjälp av kaffe. Trots målningens tveksamma kvalitet. Här är den i alla fall!
Jag tycker det är intressant att alla partier mer och mer liknar varandra. Carl Bildt pratade om en rrrrröd-grrrrön rörrra en gång i tiden, men nu känns röran som mer och mer röd-blå, med moderaterna och sossarna som försöker vinna över varandra i nyliberala tävlingar, samtidigt som de slänger in ett socialt patos-köttben då och då för oss att gnaga på.
För att visualisera detta tog jag det lite större strukturpasta-trädet. Sedan blaskade jag på med rött och blått. Det röda kunda gott fått ha varit lite mer klarrött, men jag var för otålig så det blandades ut med den blå färgen. Utöver det är jag riktgit nöjd. det här blev bra, om än lite väl uppenbar, politisk KUNST.
Klicka på det nyliberala trädet för att se det i all sin prakt.
Jag gick loss med promarkerpennorna idag. Det var bara att blåsa på och testa alla glada färger!
jag hade tänkt att rita lite vita konturer med en Poscapenna osm ajg har, men färgen sögs upp av promarkerkulörerna, så det blev inget. Skit samma, här är det glada färger och barnkalas!!!
Idag målade jag det där trädet som jag byggde med modelleringspasta. Jag målade trädet rött och det blev bra, lite småkusligt. Ikväll så bestämde jag mig för att göra en tolkning av det trädet. Jag valde torrpastellkritor. Torrpastell är ju jäkligt najs att rita med, även om man känner sig lite barnslig, men skit samma. Här är trädet:
Det vänstra trädet är alltså gjort med modelleringspasta och målat med akrylfärg och en bred, ganska sunkig pensel. Det högra gjort med pastellkrita.
Här kommer ett bonusinlägg. det är alltså inte ordinarie inlägg, utan en specialare. Minns ni kusliga reliefträdet? Gjorde det här om dagen. Idag så målade jag trädet. Helt i rött. Det blev rätt bra! Kolla här:
Klicka för storbild
Det blev nästan precis som jag tänkt mig så jag tror att jag faktiskt tar och ramar in den här styggingen! Färgåtergivningen är föga förvånande inte optmial med tanke på att det är mobilkameran som står för fotograferingen, men tänk er en mer blodröd kulör.
Näh, skippar det. Däremot är det ny månad! Ett kvartal har jag kämpat med projektet och ny månad innebär ny banner. I sann narcissist-anda så föreställer paril månads banner ingen mindre än mig själv. Jag ritade av ett foto på mig själv i photoshop med hjälp av såna där linjer, bezierlinjer, heter det så? I alla fall: jag ger er april månads banner, en studie i självupptagenhet.
