Vila i frid

Jävligt glad, men lite deppig också!

För ett drygt år sedan fick jag en bok av min fru. Det är boken Kreativitetskalendern och den presenten kom att, om inte förändra mitt liv, så åtminstone väcka liv i en slumrande hobby från min barndom, nämligen att teckna och måla. Eller jo förresten: det har faktiskt i någon mån förändrat mitt liv. Jag kommer alltid att syssla med teckning/målning/film etc i någon mån framöver.

Jag minns hur jäkla nervös jag var inför detta projekts start. Kulle jag lyckas? Skulle det bli epic fail och skammens rodnad så fort någon förde det på tal? Jag minns också att jag tog tid varje gång.

Det verkar som om jag lyckats. Inte en dag under 2012 har gått utan att jag skapat ett konstverk av något slag. Jag har gjort timelapse-filmer, vanliga filmer, stopmotion filmer. Jag har ritat med blyerts, bläck, tusch, spritpenna och faktiskt också med appen runkeeper. Jag har målat i akvarell, akryl, gouache, kaffe, vin, mosade blåbär och även mitt eget blod. Jag har gjort skulpturer av täljsten, modellera, morot och äpple.
Jag har gjort konsumtionskritisk gatukonst. Jag har gjort ståldtrådskonst.

Vad har jag inte gjort då? Massor! Men om jag begränsar mig till det jag hade tänkt så är det, vad jag kan komma på:
Tatuera mig själv. Får bli 2013.
Låtsas vara en uteliggare och filma folks reaktioner.
Sjunga offentligt och spela in film.
Spela instrument jag inte behärskar offentligt.
Brodera.

 Vissa grejer som jag gjort under året har blivit saker som jag är jättenöjd med. Ibland själva idén och ibland utförandet. Andra saker är jag otroligt missnöjd med. Fördelen med formen på det här projektet är att då man bara har en halvtimma OCH då man ska göra något varje dag, så gör det egentligen inget om det blir riktigt jävla dåligt ibland. För nästa gång blir det kanske istället jättebra!

Jag skulle gärna uppmana alla att prova på detta. det händer saker i hjärnan när man tvingar fram kreativitet och skaparkraft istället för att vänta på att "få en idé"...

Jag vill tacka några personer:
Min fru Maria som inte bara gav mig boken utan som också är otroligt kreativ och jälpt mig med idéer när jag kört fast.
Min son som varje gång blir lika imponerad av det jag ritar. Snacka om självförtroendehöjare!
Min kompis Emil som kört ett liknande projekt i år, där han fokuserat på comic-stilen och blivit helt galet duktig!
Alla som varit inne och kollat på mina "mästerverk". Det har varit otroligt peppande att se att bloggen faktiskt har besökare!
Alla ni som köpt teckningar och målningar av mig! (PS: Sara: jag skickar upp robotnik efter nyår. Förlåt för fördröjningen!)

Sist då: Nästa år, dvs i morgon startar jag ett nytt projekt: Konstindustrin, där jag vidareutforskar min kreativitet och ser vad som händer när man har mer tid på sig att slutföra en idé.

Pelle på planetfärd

Jan Lööf, min sons husgud har kommit ut med en ny bok som heter Pelle på Planetfärd. Där återfinner vi Pelle, Skrotnisse, Bertil och inte minst Ture Björkman den skurken!
Ture har ett rymdskepp som ser ut som en späckhuggare. Min son älskar detta rymdskepp, så jag bestämde mig för att måla en späckis. Jag tog akvarellfärg och någon sorts allroundpapper som ska funka för akvarell, akryl och gouache. Det blev en rätt så tjusig späckhuggare, tycker jag. Vad tycker ni?

Ro hit med en säl! Jag är hungrig!

Mintdoftande konceptkonst

Jag köpte tandkräm idag till mn son. Han tyckte den smakade vidrigt (mint...) och vägrade använda den. Istället för att bara ställa in den i badrumsskåpet och låta den bli gammal så fick det bli konst.

Tandkräm

Tur att det inte var ordet Bajs jag ville skriva, eller hur?

Den evigt fördömande solen

Dagens sol är inte samma sköna lirare som igår. Det här är en obeveklig sol, en förgörare, en sol som njuter av torkan, av den brännande smärtan.

Vänd edra ansikten, sträck edra händer mot solguden!

idag kikade solen fram. Det firade jag på två sätt:
1: jag släppte ner persiennerna. Solen bländar rent sjukt mycket när man sitter i vardagsrummet.
2: Ritade en sol. Något ska man väl ha att värma sig med, eller hur?

Jag är jättenöjd med den här. Den ser lite ut som något man skulle kunna hitta i en indiangrav eller kanske i ett mykenskt tempel. Tyvärr så tror jag att pappret jag valde, optimerat för tusch, gjorde att färgpennorna liksom drog runt tuschen, trots att den torkat. det här pappret är nämligen helt bleedproof, så tuschet sätter sig liksom ovanpå pappret. Men trots det så blev den fin. Man blir glad!

Jag värmer dig när det är kallt, och förbränner dina grödor när det är varmt.

Ett par ögon

Jaja, året är snart slut. gonatt!

Ett berg gjort i akryl och kniv

Jag har slut på papper. Det gör det svårt att rita saker, så jag tog fram akrylen och blaskade på lite orange-röd-gult på en bit kartong. Sen, när det torkat lite så plaskade jag på lite vitt och svart och tjong! så hade vi ett berg. Eller något åt det hållet.

The armenian moneytrain

Nästan lika jobbigt som Vic och polarna har det med det armenska penagtåget tyckte jag att det var att rita den här. Jag ville först bara få ihop något snabbt, så det blev lite telefonklotter. Frugan sade: ska du inte färglägga den? Och här började problemen. Det går sjuuukt långsamt att färglägga alla dessa fält. Suck, alltså. Aja, nu är det klart, håll till godo, alla tragiska människor som surfar på julafton:

Det blev barncancerfonden som vann!

Japp, alla pengar från försäljningen av det jag ritar och målar i den här bloggen kommer att gå till barncancerfonden. Grattis!

För att fira detta, eller ja, för att ha något att visa upp i dag så har jag ritat en demon.  Varsågoda!

Grattis Barncancerfonden!

Munmålat kranium

Igår ritade jag ju ett par fejjor med fötterna. Idag var det dags för munmålning. Fan vad det är svårt! Det är otroligt meckigt att få till linjerna. Halvvägs in upptäckte jag att det blev bättre om jag rörde hela kroppen istället för bara huvudet när jag drog linjer. då var det lite enklare, men fortfarande otroligt svårt. Stor respekt till de som faktiskt målar på det här viset på riktigt. Här är i alla fall kraniet:

Mun- och fotmålarna

Mun och fotmålarna är en förening för de som av olika anledningar inte kan använda händerna när de målar. Jag bestämde mig för att prova och kände instinktivt att pennan skulle föras av vänsterfoten trots att jag är högerhänt. Mycket riktigt: min högra fot är sjukt mycket sämre än den vänstra. Även om vänsterfoten skulle behöva en del träning ändå. Dessvärre är dessutom greppstyrkan i tårna inte vad den kunde vara, så jag fick dra upp kontrasten en hel del på fotot för att det ska gå att se på mästerverket. Kolla här:

Manface of the year 2012

Tja, det finns inte så mycket att säga: klassiskt vackra drag.

He´s got a purrrdy mouth!

Blodsoffret

Nu är det ju snart nytt år och då kräver givetvis såväl både de äldre som de nya gudarna det årliga blodsoffret. De äldre kräver det gamla vanliga: en offrad get, och de nyare olika variationer kring rituell kannibalism och människooffer. Annars stannar hjulen (och Julen såklart).

En flådd katt!

... är förmodligen inte så vackert att se på. Ett kattkranium däremot är inte så dumt. De är riktigt fina, inte minst om man ritar dem halvtaffligt med gröna promarkers.

mjau, mjau

Knark-gubbe!

jag ritade en knarkgubbe. Han blev knarkig. Godnatt!

Wööööööööö

En läskig mutant

Ja jävlar vilken kuslig lirare. Observera att lirare kan betyda både singular och plural!

Ge mig kött! Jag vill också ha!

En grön-svart orm-draklirare

Den här tog hela 1,5 timma att göra. Först blev den sjukt dålig. Tanken var nämligen att jag skulle göra den i gråtoner, men det blev så fult så jag ritade allt som skulle vara gråtonat helt svart istället. Sedan var det den lilla frågan hur den skulle se ut i övrigt. Det fick bli grönt. Den blev väl rätt ok till slut, men det är ju inga 90 minuters jobb. Även om det är precis så lång tid det tog att göra den. Nåja den blev ju i alla fall klar till slut...

Väääääs

Ett far- sonprojekt

Här om dagen ritade min son på ett A3-ark. Han hade en röd tuschpenna och vevade runt på pappret. Det blev en ganska så häftig krumelur och jag frågade om jag fick fortsätta på teckningen. Idag gjorde jag klart det min son påbörjat. Jag blir glad av den här teckningen. Glada färger, naivt och samtidigt detaljer.

Detalj

Veckans monster

idag har jag ritat monster. Någon sorts krokodil-lindormshybrid i svartvitt. De blev riktigt fina tycker jag. Den är till salu som alla andra bilder. Hundra spänn, stålarna går till välgörenhet.... Årets julklapp kanske?

Vård, skola och omsorg...

...eller välfärdssamhället anno 2012:

En mardröm

Idag bestämde jag mig för att måla en mardröm. Den blev rätt så bra, tycker jag. Mardrömmarnas monster är ganska sällan riktigt skrämmande, i alla fall för mig. Ofta är det något utöver utseendet som gör att man mår dåligt i drömmen. Särskilt var det så när ajg var barn: jag kunde drömma om klassiska häxor. Sådana med en järnkittel, lång vårtig näsa och kacklande skratt. egentligen inte så kusliga, men stämningen gjorde resten liksom.

Kvällens mardröm är just ett sådant monster. Rätt så obehagligt med sina stympade kroppsdelar, med ett självgott leende som vid första blicken signalerar Karlson på taket. Inte superskräckinjagande. Inget Alienmonster. Men på sikt liksom äter leendet sig in i själen. Kanske bokstavligt till och med?

Att tappa farten på upploppet

Ärligt talat: det är inte så kul eller inspirerande just nu. Jag väntar mest på att året ska ta slut. Jag vet att jag ska köra igång med något liknande nästa år, men just nu känns det lite tungt, faktiskt. För att gaska upp mig så bestämde jag mig för att visualiera året som gått. Det blev så här: 345 pinnar och utrymme för 21 stycken till. Det känns rätt ok, trots allt. Bara 21 mästerverk till...

Pust.

Pestråtta!

Idag blev den en inte fullt så sympatisk råtta. Nästa steg blir att lägga på kala, skabbiga sår lite här och där, så är den komplett.

Promarker-fest: en jycke och en rådis!

Jag har ritat med promarker. Det känns som jag äntligen börjar fatta hur 17 det går till. promarker är ju riktigt jäkla kul. Kolla in hunden först. Jag gav bort den till syrran i födelsedagspresent:

Flås flås, jag är en promarkerbasenji!

Och sedan den här liraren. Spridare av smitta och annat elände. En certified pälskon. Kolla:

Pip. pip! jag då, jag är en promarkerråtta!

En skiss på en hund

Gonatt1

En grön och läbbig gubbe!

Jag ritade av en groteskt ful gubbe. Han har asstora tänder. Han är grön. Han är en riktigt jävla lyckad teckning, i all sin enkelhet.

Vill du att han ska pryda just din dörr? Han är till salu. Hundra bagis, stålarna går oavkortat till välgörenhet.

Tentakel-dags!

Jag ritade en tentakel. Svart tusch och promarker. Den blev rätt så cool, tycker jag! Sugkopparna borde ha varit större, kanske dubbla storleken. Nåja, då har den här förbättringspotential.

Schlobba schlobba, sklorsch.

Ni vet väl om att denna tentakel är till salu, liksom allt annat på bloggen. 100 bagis, pengarna går till välgörenhet!

Erövringen av rymden

I början av det 23 århundradet så upptäckte forskare något märkligt: sniglar började uppträda i grupper. de tycktes ha sociala strukturer och i vissa fall kunde man även tolka deras beteende som intelligent. Samtidigt började de växa. Detta intresserade forskarna och man upprättade mängder av forskningsprojekt för att förstå vad som hänt. Den galopperande evolutionen förbryllade forskarna. För sent insåg man att sniglarna blivit ett hot mot oss. De organiserade sig i strukturer vi inte kunde förstå och när övertagandet började så togs vi på sängen. Trots deras långsamhet så tog det bara tio år för människans överhöghet över Jorden att upphöra. Trots massiva saltbombmattor förlorade vi.

Nu lever vi under jorden, jagade som råttor av de långsamma men fullständigt obevekliga fienden. Det är flera månader sedan vi hade kontakt med andra grupper av människor. Är vi den sista spillran? Vår värld är förödd, allt är förstört. Sniglarna har börjat lämna jorden i sina groteska rymdskepp och trots att vi aldrig förstod hur deras sociala strukturer fungerade, så vet nu nu idag något: Vi lyckades aldrig erövra rymden, men det gjorde sniglarna.

"om du ritar en leproid gimp som spelar munspel så köper jag"

Tja, okejdå. varsågod, Ninja-Calle:

tut, pip!

Tre stycken blommor

Jag vaknade halv fyra i morse. Hemma hos min svärmor. Fru, barn och släkt låg och sov, osolidariskt nog. Det vara bara att plocka fram ritgrejerna och då min svärmor är insnöad på trädgård och blommor så föll valet naturligt på att rita blommor. Så här är tre stycken blommor. Fingerborgsblomman blev bäst, även om jag var tvungen att täcka över lite kladd med vit färg (som ser ut att vara självlysande på kortet. sjuk effekt!)

I morgon blir det en leprasjuk munspelare.

Bara en månad kvar!

För 11 månader sedan startade jag detta projekt. Jag trodde väl inte direkt att det skulle bli omöjligt, men jag trodde att det sklle bli långt svårare än det faktiskt har varit. Jag är visserligen inte klar ännu, det är en månad kvar, men ändå. Jag har haft motivationssvackor långt mer sällan än jag trodde det skulle bli när jag satte igång den 1 Januari med att rita en banner till bloggen. Det finns alltid något att rita/måla/skulptera/göra film av. En sak som slår mig dock, när jag inser att det är 30 grejer kvar att göra, är att jag ju har tänkt att göra en tatuering på mig själv. Måste se till att få det gjort innan året rings ut!

Här är i alla fall dagens: två teckningar på växter.

 Till höger: En vassrugge ritad med penseltuschpennan. Det tog kanske två minuter, så jag kände att jag måsta göra något mer. Det fick bli en ungkarlsblomma. Då jag inte är hemma så fick jag använda vaxkritor, ni vet sådana där för barn, för att färglägga. Det blev rätt ok, med tanke på att sammanlagd tidsåtgång var ungefär tio minuter idag.

T-banan inställd!

Skoja bara, klart den här T-bananen inte är inställd!

T-banan från Gôteborrg! Det är alltså INTE en spårvagn.

En grön, stor snigel

Idag fick det bli en snigel. Tuschpenna med penselspets och grön promarker. Jag lade på lite vitt med poscapenna för att highlighta lite grejer och göra snigeln lite mer.. slemmig, liksom.

Schlobba, schlobba!

Det tog väl en tio minuter ungefär att svänga ihop den här slemmisen, och liksom allt annat på bloggen är den till salu för en hundring. Vill du ha den här liraren är det bara att dra iväg en kommentar på den här sidan så löser vi det!

En rosa blomma målad i akvarell

Vi har en bunt hibiscusar hemma och för någon vecka sedan så dök det upp ytterligare en blomma på en av dem. Jag tog ett kort på den och när jag hade idétorka nu ikväll så tog jag fram fotot och använde som referens när jag målade denna. Den blev väl rätt ok, jag hade lite motivationsproblem.

Orange Akrylskalle

Idag fick det bli en akrylskalle. Det blev hyfsat bra, men jag stör mig lite på att jag bara har en pensel, som är ungefär 15 mm bred. det blir lite svårt att få till detaljer då. Man kanske ska köpa en lite smalare akrylpensel? Det tog 15-20 minuter att måla den här liraren.

Ni glömmer väl inte att jag har grejer till salu? Denna skalle till exempel!?

Eldprästen

Den här eldkultprästens utseende har förändrats efter århundraden av avel. Hela prästkasten skiljer sig från den övriga befolkningen med sin vitgula hud och sin långsträckta kroppsform. Vissa säger att de är degenererade, andra att de är eldens sändebud, men oavsett vad man har för åsikt om prästerskapet så fruktar man deras makt.

Vid den evigt förtärande och renande elden!

En läskig galen galning!

Jag tänkte fortsätta med porträttgalleriet från the Shield och bestämde mig för Shane. Det blev itne Shane, utan något annat mycket mycket obehagligare.

Bu!

Holland "Dutch" Wagenbach

Ikväll fick det bli gamla Dutch. Stackarn, han är inte den vackraste detektiven, men han är snajdig på att lösa fall. Den här blev riktigt bra, i alla fall jämfört med gårdagens Claudette. Jag tycker att jag fick till den gode Dutchs trötta, lite utschasade kaffestinna blick och min.  Viktor: Dutch är nu din!

Claudette Wyms

Idag blev det sämre, stackars Claudettes näsa hamnade på tog för långt åt vänster. Det blir så ibland när man ritar utan att titta upp från detaljerna och istället tittar på helheten. Nåja. Vi får låtsas att det är ett experiment med kubism a la Picasso, så blir detta plötsligt ett mästerverk istället...

I morgon tror jag det får bli Dutchs tur.

Vic Mackey

Jag har börjat titta på The Shield som faktiskt börjar leta sig upp till Sopranos i kvalitet och tittarglädje. Det är därför dags att göra lite grejer från serien i fråga tror jag. Först ut är såklart Vic Mackey, "hjälten" i serien. Vic är genomkorrumperad polis med avsaknad av så kallad moralisk kompass. Den här teckningen är jag asnöjd med!

Passa dig!

PS:Kom ihåg att alla bilder på bloggen är till salu. Hundra kronor styck, pengarna går oavkortat till välgörande ändamål!

Jag har redan levererat
Here lies les moore och Industrispionage

Ett 20tal andra är bokade. jag kommer snart upp med en lista på vilka som redan är bokade.

Imse vimse spindel, eller Giant crab spider

Min fru föreslog att jag skulle illustrera en barnvisa. Det fick bli Imse vimse spindel. Jag började kika efter bilder på spindlar och fastnade för ett monster som kallas för giant crab spider. Dessa vidriga djur kan bli upp till 30 cm mellan tårna! gaaaah, jag får bokstavligt talat rysningar när jag skriver om detta. De äter geckoödlor till frukost.

Hursomhelst: Här är hen, en giant crab spider, eller huntsman spider. En kuslig typ som ser härligt genomkorkad ut. Det här blev rätt bra, tycker jag. jag lyckades med de gröna tonerna rätt bra.

PS: jag har redan ett 20tal förbokade bilder! Helt otroligt! 2000 kronor rakt ner i plånboken för den organisation som vinner omröstningen. Tack för allt stöd!

Enkätdags! Vilka ska pengarna gå till?

Igår berättade jag att jag ska sälja det jag gjort nu under året och ge bort pengarna till välgörande ändamål. Jag har fått några tips på organisationer och de kommer här:
Amnesty
Anorexi bulimikontakt
Läkare utan gränser
Barncancerfonden

Alla organisationer har behjärtansvärda mål och jag tänker faktiskt inte själv fälla avgörandet, utan det får ni, kära bloggläsare! Till höger finns en enkät. Rösta på den organisation som ni tycker ska få pengar. Allt jag tjänar in på försäljningen kommer att gå till den organisation som får flest röster.

Det här är ju dock en bildblogg och inget annat, så här kommer en allosaurus i blyerts som firar födelsedag!

Lite bättre med hundarna idag

Ok, skam den som ger sig, det här blev lite bättre i alla fall. Jag fick till det här flytet lite bättre, men lite mer svepande linjer och så. Men hundar är ta mig satan bland det svåraste som finns att rita. Nosarna har en tydlig tendens att bli groteska. Sen är ju basenjihundar lite roliga till utseendet, med sina milda och bekymrade ögon och rynkiga ansikte. Nåja, här är dagens tuschbasenjis i alla fall:

jag är godare än Jultomten och Jesus tillsammans

Från och med första januari kommer nämligen jag att sälja av alla grejer jag skapat under 2012. Verken kommer att kosta en hundring styck och stålarna går direkt till ngn sorts välgörande ändamål. Nästan allt (vissa grejer har jag redan gett bort) som ligger på http://30minuterskonst.blogspot.se/ kommer att vara till salu.

Jag kommer att köra igång en enkät här på bloggen för att se vart pengarna ska skickas. det blir alltså ni, kära beundrare som får bestämma detta!

 

Epic fail med tuschbasenji

Jag ville rita basenjihundar med min tjusiga tuschpenna. Det är helt sjukt jävla svårt. Eftersom varje linje så att säga måste bära sig själv så blir vartenda litet misstag och fel smärtsamt tydligt. fan vad svårt det ska vara. Snyft.

Bu för dessa hundar.

Dagens babian!

Jag vet inte varför, men jag har fastnat för babianer. De är ju ändå för skojiga, dessa gynnare. Jag har jämt trott att de är rejält stora, men de väger som absolut mest 40 pannor. Det är ju inte så värst mycket, men man får betänka att deras tänder är typ 10% av kroppsvikten. I alla fall ser det ju ut så; de har ett jäkligt imponerande garnityr. Kolla in den här kompisen som just berättar för resten av sitt gäng att den hittat en banan och att ingen annan får mumsa på den.

kregaaah! Bundolo!

Jag använde den här pennan, som är ngn sorts japansk kalligrafipenna, tror jag.

Jag flyger till rymden i en bananraket!?

Ja, det var vad min son sade när han gungade i gungorna i lekparken tidigare ikväll. Jag antar att han fått i sig något på dagis eller så? vad serverar de egentligen för svamp på förskolan!? Något för Familjeliv att utreda, måhända.

Det måste vara en sån här han menade?

I are baboon!

Först hade jag tänkt att göra något med den senaste SD-fadäsen, men dessvärre överträffar verkligheten dikten i detta fall. Så det fick bli något annat, jag menar: vad jag än ritat så hade det blivit tamare än klantskallarnas upptåg. Istället fick det bli ett djur, nämligen en upprörd babian (okej, den påminner lite om en politiker, minus järnröret dårå)!

Bleaaaargh!!!!!!

Babianer (djuren alltså, inte politikerna) är coola apor med sjukt stora tänder (trots att de mest käkar frukt) och svansar som ser ut som de gått av. De har dessutom enorma, gladfärgade rumpor. Kort sagt är det en riktigt fräsig apvariant.