Thinspiration

Med tanke på att det groteska sveriges top model precis börjar på trean så tänkte jag bjuda på en av de bästa dieterna jag någonsin testat. Det är en diet som konstigt nog bygger på receptkort från 70-talet. ja precis den typen av receptkort som bloggen Den bruna maten gör narr av. Föga anar de att detta är en av de mest effektiva dieter som finns. Jag bestämde mig för att filma när jag äter en trerätters middag. ja du läste rätt. Jag äter trerättersimddagar och jag går ändå ner i vikt. Vad sade ni nu då, LCHF- och GI-fanatiker? In your fat face liksom.

 

Kolla här när jag avnjuter godsakerna:

Epic fail med promarker

Igår gjorde jag en film om en liten söt grön gubbe. Idag tänkte jag att jag skulle rita av bilden på den lilla gubben. Jag bestämde mig för att använda promarkerpennor, the tuschpenna of champions liksom. det är väldigt väldigt svårt att rita med promarkerpenna, visar det sig gång på gång. jag får liksom inte till det. Mycket frustrerande. Ärligt talat så ser det ut som en 12åring gjort den här teckningen. Jag måste kolla upp hur man egentligen förväntas använda de här jäkla pennorna. Men tills dess så kämpar jag vidare. Förr eller senare så måste jag väl ändå lära mig? Eller?
Hur som helst: detta misslyckade alster tog över 20 minuter, nästan 25, dvs lika lång tid som filmen igår. Suck.
Här är foto, avritning och stopmotion (kommer snart). Håll till godo så tar vi nya tag i morgon.

Lilla gröna gubben från igår

Dagens misslyckade avritning.

Slut på allvaret (för ett tag). Dags för film!

Veckan som gått har varit väldigt allvarig här på 30minuterskonst. Kris, brist, apokalyps. Jag tyckte det kunde vara kul att bara spexa till det lite. Jag bestämde mig för gubben under muggen. Ett "drama" i en lergubbeakt. Det handlar kort sagt om en gubbe eller dylikt som befinner sig under en mugg. Sen drar han därifrån. Kolla in filmen under stillbildsfotot!
Teknik: modellera och kamera. Tidsåtgång 25 minuter.

 

 

Tidsbrist, och 4veckorsjubileum!

efter gårdagens utbrott var det idag dags att softa ner lite. Och vad kan vara softare än en elefant i svartvitt (när är elefanter någonsin i färg?) som chillar vid ett vattenhål. Jag har länge varit sugen på att rita av en elefant, men de är så sanslöst komplexa till utseendet. Veck och rynkor precis överallt. Jag kom på att jag inom ramen för brist- och krisveckan kunde visualisera tidsbrist! Jag valde att göra det genom att påbörja en teckning av en elefant. Eller snarare en avritning av ett foto. Jag bestämde mig för att köra så länge jag kunde, men tappade sugen efter 25 minuter. Jag behövde en liten paus och då var det ändå läge att lägga ner. Tiden tog slut.  Örat blev rätt så snyggt tycker jag, även om det gick från avbildning till tolkning av fotot. Det var helt enkelt för mycket att fokusera på inom tidsramen.
Jag använde promarkerpenna och tusch.

Elefanten

Och så en närbild på örat.

Dessutom är det fyraveckorsjubileum för bloggen. Ytterligare en pingvin kryssades:

Demokratiunderskott

Idag röstade upphovsrättsindustrins lakejer igenom ACTA-avtalet. Min vrede över demokratiunderskottet är lika starkt som vanmakten är djup. Vi har inte längre något att säga till om. Den ekonomiska eliten mutar sig fram till vilka lagar de vill. Demokratins regler och principer är slutgiltigt satta ur spel. Jag kokar av ilska bara jag tänker på detta och det blir inte direkt bättre av vetskapen om det vidriga samhälle min son kommer att växa upp i tack vare dessa ryggradslösa så kallade politiker och deras sugardaddys inom företagsvärlden.

Jag brukar säga att om man inte försöker göra något åt saker man ogillar så har man ingen rätt att klaga. Jag har därför tagit för vana att prata om detta och skapa, om inte opinion så åtminstone medvetande om vad som håller på att hända. Att ge sig in i politiken är att bli som dem. Jag tror inte det går att ändra något inifrån. Systemet har blivit för ruttet. Så inom ramen för temat brist, kris, undergång så levererar jag här en liten teckning. Jag har försökt förmedla min ilska och maktlöshet över det vi är på väg in i. Håll till godo.

Teknik och material: torrpastell, papper och en jävla massa ilska.

Klicka för storformat

Svält

Här fortsätter vi på kristemat. Förut var det kaffebrist, vilket är störigt men ingen katastrof. Sedan blev det smörbrist, vilket är komiskt mer än hemskt. Nu är det hardkår. Brist på mat i största allmänhet. jag bestämde mig för att göra något med mjöl. Därefter bestämde jag mig för att göra en liten film, ovanligt va? Det blev en sorts tjusig nedåtgående spiral där maten till slut försvinner. Tja, det var ganska kul att göra filmen, även om innehållet kanske är lite pretto?

Det tog 25 minuter. Material: mjöl, tallrik och telefon.

Mer kristider

Då gårdagens motiv speglade min bild av kristider så kände jag att det var läge för lite mer av samma vara. Fast en verklig kris: Norges smörkris. Denna skrattretande historia med smuggelhärvor från Sverige. Rena pilsnerfilmen. Hur som helst så tog jag ett kort på smörpaketet jag hade i kylen och tänkte jag skulle göra något liknande från gårdagen. Tyvärr var det assvårt att få till alla dagrar med bara en gul penna och med grå som skugga. Jag känner dock att promarkerpennorna har potential. Det blir fler emballage, tro mig!

Det tog ungefär 25 minuter. delvis på grund av att jag tappat bort en penna.
Här är original och kopia. Samt stop motion

Promarkerpenna och ritblock

Smörpaket

                                   

Mjuk undergång

jag håller på och läser boken Soft apocalypse av Will Mcintosh. En apokalyptisk historia om hur samhället sakta går under. Det börjar med en global konjunkturnedgång som sakta eskalerar till något ohanterbart. Den här boken är väldigt drabbande just för att den känns ganska realistisk. Inga zombies, inga aliens etc. Bara en obeveklig nedåtgående spiral. Jag blev inspirerad av att göra något av denna känsla av en mjuk apokalyps. Jag började fundera: vad är civilisation och den trygga världen för mig? Jo kaffe. Kaffet på morgonen som man dricker för att vakna till. Kaffet man dricker på jobbet med kollegorna. Kort sagt är kaffe på många sätt något jag förknippar med trygghet och stabilitet. Kaffet är ju dessutom jämt ransonerat i kristider.

Lämpligt nog hade jag just tömt ett paket kaffe. Så jag tog helt enkelt och ritade av ett tomt kaffepaket, en symbol för den mjuka apokalypsen för mig.

Det hela tog mig ungefär 20 minuter och det var rätt så mycket svårare än jag trodde. Det var liksom inte ett snyggt rätblock utan en knöglig fyrkantig påse jag skulle rita av. Slutresultatet känns dock helt ok. Jag gillar färgen.

material: ritblock och promarkerpenna.

Den blev lite skev. Och jag glömde bort att rita dit texten Gevalia.

En inställd spelning är ju också en spelning?

Ja, om man är en folkkär artist kanske. Men jag gillar inte sånt trams, så trots dagens extremt inrutade schema: först jobba, sedan hämta sonen och sedan gå och träna tre timmar, så bestämde jag mig frö att försöka få ihop ngt. Jag bestämde mig för att svänga ihop det på bussresan hem. Det visade sig vara svårt, eftersom bussar inte är särskilt komfortabla. Det var helt enkelt kört, så jag resignerade och bestämde mig för att visa hur det är att åka buss. jag tog helt enkelt pennan och satte den mot pappret och lät bussresan ha sin gilla gång. Lite som en seismograf. Det blev fult, men livet är inte alltid så vackert. Särskilt inte när man åker buss 152.
Tidsåtgång: enligt SL 17 minuter. I verkligheten drygt 20.

Material: anteckningsblock och tuschpenna.

En morotsdildo, nej jag menar ett morotslårben!

Jag tänkte först göra något i snö, eftersom det äntligen kommit lite snö. Men så tänkte jag lite till och kom på att jag skulle rita ett benbrott. Efter ytterligare eftertanke så bestämde jag mig för att tälja ett lårben av en morot. Varför då? Jo för folk bryter benen om vintern. Så det blev lite vinteranknytning ändå!
När jag började tälja i moroten, vilket var ganska trevligt, lite som att tälja i mjukt trä, så kom ajg på att jag nog inte visste hur ett lårben ser ut. Min inre bild av ett lårben liknade mest en dildo av något slag, ni vet hur det ser ut på sjörövarflaggor. Så efter en liten stund googlade jag fram en bild på ett lårben. Det såg inte alls ut som benknotorna gör på sjörövarflaggor! Framför allt är ledkulan liksom förskjuten i sidled. Tyvärr var det för sent att börja om, så det fick bli lite som det blev. Jag är egentligen ganska nöjd, förutom att ledkulan borde ha varit mer utstickande.
Material: morot, cirka 15 cm och kniv.

Här är mästerverket:

Slavdemoner

Idag blir det mer Gudarnas marknad. Här en scen i boken där Nikopols kollega Robotkapten XB52 blir "räddad" av gudarnas slavdemon. Roboten ställer sedermera upp i guvernörsvalet och slutar sina dagar som en skrothög efter att ha blivit lönnmördad. Hur det går för knubbisen som hämtar honom från pyramidsidan förtäljer inte historien.

Jag hade tänkt att slänga ihop lite bakgrundsskisser också, men hann inte med. Jag måste bli bättre på att göra snabba skisser, känner jag. Det tar för lång tid för mig att rita, ändå ritar jag så intensivt att jag får krampkänningar i handen. Jag har suddat ut benen, för de blev så sanslöst usla att de förstörde helhetsintrycket för mycket. Mest nöjd är man med ansiktet på den här knubbige liraren.
Material: anteckningsblock och blyertsstiftpenna. Tidsåtgång cirka 25 minuter.

Klicka på bilderna för storformat.

Blärrefirre

Jag satt och hängde med min son förut. Han kollade på Barbapapa och testade sina nya kritor, medan jag satt och småkluddade i ett anteckningsblock. När han tröttnat på sina kritor och ville hitta på något annat kul så såg jag att jag ritat en bläckfisk av något slag under tiden. Den blev rätt bra och min fru föreslog att det skulle vara dagens konstverk. Tja varför inte? jag får lite Chtuluvibbar av den här liraren, och det är ju inte nödvändigtvis något dåligt. Eller hur?
Material: anteckningsblock och tusch. Tidsåtgång. mellan 10 och 20  minuter.

En skön lirare med tentakler.

Folkkonst

folkkonst, en sedan 1900-talets början använd benämning på ett bild- och föremålsskapande med stark anknytning till den förindustriella landsbygdskulturen i motsats till den inom de högre stånden etablerade stilkonsten.

Så säger NE om folkkonst. Alltid när jag läser eller hör uttrycket så tänker jag nationalsocialism. Ja jag är sjuk. I alla fall så tänkte jag försöka mig på lite folkkonst och vad kan vara folkkonstigare än det uttjatade kurbitsmåleriet? Kurbits är liksom the mother of all folkkonst. Och dalarna är liksom the mother of all "det gamla bondesamhälet".Så för att hedra Kurbitsen och samtidigt göra det lite "edgy" tänkte jag rita kurbits med ett något speciellt färgschema: svart och rött.

Tidsåtgång dryga 20 minuter. Tyvärr gick min röda torrpastell sönder så jag måste köpa nya kritor.

Och så filmen:

Kampsportskroki

Det fick bli en sorts märklig krokisession idag. Min livs första krokiövning. Jag antar att det ibland är lättare. Jag menar, även om bjj är en rätt så långsam sport så går det rätt så fort när man ska rita av det. Jag är egentligen rätt så missnöjd men det var roligt och utvecklande. Jag är dessutom lite trött på att göra film så det här blev ett kul avbrott från det.

Detta är de minst misslyckade alstren.

"Världens längsta konstutställning"

"Världens längsta konstutställning" skryter SL med. Tunnelbanan är ett veritabelt konstmuseum där kulturen formligen väller över lokaltrafikanten. SL:s kulturgärning är av bibliska mått:

"Det finns en lång tradition av offentlig konst i Sverige och SL var tidigt ute med satsningen på konst i tunnelbanan och så småningom även på andra platser i trafiken. 

Konsten gör att stationerna upplevs som vackrare och tryggare och den bidrar till att göra resan till något mer än bara en transport mellan två platser."

Idag när jag var på väg till jobbet kom jag att tänka på det här. jag bestämde mig för ett experiment: att fotografera all konst jag såg. Jag skulle även fotografera all reklam jag såg. Jag bestämde reglerna för mig själv: jag fick inte aktivt söka upp vare sig konst eller reklam, utan fota det jag såg längs vägen.

Så: stämmer det att SL:s tunnelbana är världens längsta konstutställning? Ja det är i så fall den sjukaste konstutställning jag någonsin utsatts för. Kolla bara här.  Metakonst på hög nivå...

Noll budget lika med total frihet

Eftersom jag inte har någon budget eller någon investerare för den delen så är jag helt fri att göra vad jag vill. Jag är helt enkelt den som gör vad som faller mig in.
Efter hyllade verk som fruktdödskallar och egyptiska gudar kände jag art det var dags att vara lite mer underground och alternativ.

Att sluta vara publikfriande och gå in i mitt innersta. Att vara lite mer som ett Berlinisches Kunst- kollektiv. Detta är i klass med att fejka mental sjukdom. Lika radikalt som att skriva kuken på en svensk flagga... Jag ger er årets konsthändelse: åka till jobbet, eller ekorren, som verket även kallas.

 

En sak som slår mig när jag tittar på filmen är hur jäkla mörkt det är ute på morgonen den här tiden på året. Man kanske ska köra samma koncept igen om någon månad för att se om det är stor skillnad. Och sedan i sommar när det är sol och mitt på dagen redan kl sju på morgonen.

Mer gudarnas marknad

Tänkte att jag skulle prova att rita samma grej som igår, fast med torrpastell. Det gick sådär... Det är omöjligt att vara detaljerad med torrpastell, vilket jag borde ha fattat, kritorna är ju en cm tjocka och torrpastellen är ju jäkligt pudrig. Dessutom har man ett försök på sig. det går ju inte att sudda, så hela skiter blev rätt skev och konstig. Horus har fått bitchtits. Jaja, alltid lär man sig något. Här är i alla fall Horus och Nikopol igen. Torrpastell och ritpapper. Tidsåtgång cirka 20 minuter.

Lila är snyggt!

Idag är det ju dessutom bara 24/25 kvar av året. Två veckor avklarade! Hurra för mig! Ytterligare en pingvin markeras!

Jag hade tänkt att filma tillblivelsen, men jag glömde kvar mitt stativ när jag var hemma hos min kamrat Emil igår och gjorde detta mästerverk:

Gudarnas marknad..

..är en av mina absoluta favoritseriealbum. En bizarr historia om hur de egyptiska gudarna placerar sitt pyramidrymdskepp ovanför ett framtida Paris och hotar Paris´ diktator att störta rymdskeppet ner i staden om de inte får olja till sitt rymdskepp. Det har nämligen fått soppatorsk. Horus, den galne gynnaren har en framträdande roll i albumet. Jag har ritat av en del av omslagsbilden. Det tog ungefär 25 minuter. Jag är halvnöjd, men ser att Horus´ huvud blev lite misslyckat. Sedan är det ju det eviga dilemmat med händer. Det är sjukt svårt att rita händer. Tusch och blyerts på ritpapper.

Nåja. Varsågod!

Horus och den olycksalige Nikopol. Klicka för storformat

Husbygget

Livet som legofigur är inte lätt. Det byggs minst ett hus om dagen hemma hos oss. Jag tänkte jag skulle på något vis visualisera det hårda livet som byggarbetare i legovärlden: inga redskap, inga maskiner, bara brutal och rå plastmuskelstyrka. Filmen blev lite rumphuggen eftersom min gratisversion av stopmotionprogrammet bara tillåter 200 bilder, men håll till godo. Och förbered er på en legofigurrevolution där de reser sig som en man och kräver redskap och powertools.

Contemporary video art!

Det här projektet är ju ett sätt för mig att för en gångs skull producera kultur istället för att vara en evig konsument om det. En kul grej, tycker jag, kunde vara att producera konsumtion. Jag bestämde mig därför att kolla på TV (Gordon Ramsay) medan jag åt mat. Dubbelkonsumtion. Tyvärr hade jag lagat burgarna själv, jag borde givetvis ha käkat hemkörningspizza eller liknande, men man kan inte få allt här i världen. Filmen är bara 6,5 minuter ungefär, men att svänga ihop burgarna tog minst 20 minuter så jag räknar det som 30minuterskonst ändå. Njut. Konsumera!


PS: filmen tar tusen år att ladda upp till youtube, så jag uppdaterar snart.... Hav förtröstan.


Edit: morr! jag vet inte vad som gått fel men skiten dyker inte upp i min youtubekanal :( får styra upp i morgon. Snacka om mycket väsen för ingenting.

Nu så!

en läskig grej hände på tunnelbanan idag!

I morse hittade jag ett par riktigt snygga solglasögon som någon glömt kvar på perrongen. De såg ut som ett par rayban wayfarers, men de var av någon annan tillverkare, eller piratkopior som det även kallas. Hur som helst tyckte jag det kunde vara skönt att ha på mig dem på tunnelbanan, hade lite ont i huvudet och ville slippa det starka ljuset i tunnelbanevagnarna. På väg ut mot jobbet så såg jag en otroligt obehaglig syn när jag tittade upp från mitt senaste wordfeudparti, nämligen det jag har ritat av här! Jag antar att det var trötthet kombinerat med det begränsade ljuset pga solbrillorna, för när jag tagit av mig dem så såg kvinnan som stirrade på mig helt normal ut. Konstigt hur som helst. Kanske behöver sova lite. Och konsumera mer. Känner mig nästan lite dålig när jag handlar saker så sällan. Här är teckningen förresten. Tog ungefär drygt 20 minuter att svänga ihop.

Blyerts och tusch på ritblock.

Obey, consume, conform

Min fru fick en fantastisk idé. Jag ska genomföra den i morgon, men som en liten försmak bjuder jag på den här lilla godingen. Jag antar att ni har sett They live av John Carpenter? Har ni inte det så bör ni göra det. Dagens motiv kommer från filmen, eller är inspirerad av den i alla fall. Det tog ungefär 17-18 minuter att göra bilden, så jag kunde ha varit ganska så mycket mer noggrann. Det är lite svårt att hitta ambitionsnivån med tidsgränsen. Min ångestbild från i förrgår dokumenterades ju med en stopmotionfilm, vilket jag tyckte blev rätt bra, så jag gjorde det här också.
Alltså: torrpastell på ritpapper. Viola!

Lyd!

Dagens telefonklotter

Idag hade jag storartade, för att inte säga storhetsvansinniga planer. På vägen till tunnelbanan fick jag en fantastisk idé. Eftersom det var den 8 januari skulle jag göra något som associerade till sifrran 8. Jag kom på att Mandrakes ärkefiender hette just 8. Det var en lönnmördar- och terroristsekt. Det var ju en bra start. Sedan kom jag att tänka på grupp 8 och bestämde mig för att rita en feministisk lönnmördare. Kanske Jan guillou skulle vara offret?

Sedan insåg jag att det var den 9 januari. Suck. Det fick bli något annat, nämligen såna där krumelurer man gör när man sitter i telefon. Inte så inspirerande. När jag påbörjat det hela kom jag på att jag borde på något vis associera till projektet i alla fall. Så jag vävde in 30 här och där i teckningen. Jag ritade på tunnelbanan, så jag slant ett par gånger. Det tog ungefär 25 minuter och jag använda anteckningsblock och tuschpenna.
Anyhow, här är resultatet:

Som vanligt kan man klicka på bilden för fantastiskt storformat.

"Nu kommer ångesten, sörrö"

Ibland leker livet. Då ritar man pingviner och ibland gör det inte det. Leker alltså. Då ritar man emogrejer i mörka färger. Det blev en nedåtgående spiral i mörka nyanser. Dock kan man faktiskt se att den ljusnar i mitten. Så lägg ifrån er rakbladen, det ordnar sig!
Jag tyckte det kunde vara kul att filma själva tillblivelsen. Använde en av mina stopmotionappar och ställde in den på automatisk fotografering var femte sekund. Fick dessutom användning för mitt fina stativ!
Förutom filmen så var materialen torrpastell och ritblock.
Jag är faktiskt rätt så nöjd med utförandet, även om motivet (om man nu kan kalla det för ett motiv)  känns lite väl pubertalt.

Klicka för storformat.

Här är filmsnutten. Vill man vara riktigt förberedd innan man kollar in filmen så kan man börja med att avnjuta den här gamla klassikern :

Första veckan avklarad!

Pingviner.

Pingviner är ascoola djur som lever i stora kolonier. När jag bestämde mig för att illustrera första veckan på något vis så kom jag på att man borde visa hur stor andel en vecka av 52 är och vad kan då vara bättre än att rita 52 grejer? valet föll på pingviner: de är rätt enkla att rita: en oval med näbb och de ser roliga ut. Föga anade jag att det kan bli rätt körigt att rita 52 stycken. Det hela tog 28 minuter inklusive fyra stycken övningspingviner på ett separat papper.  Kul uppdrag och det blev faktiskt rätt så bra, om jag får säga det själv. skulle kunna funka i en barnbok eller så. Bilden tänker jag spara och kryssa en pingvin per vecka.

Material: ritpapper och tuschpenna

Klicka på bilden för glorious storformat.

Fruktkranium

Det är ju inte var dag man snidar i frukt. Faktum är att jag aldrig gjort det tidigare. Det är lite av charmen  med detta projekt: att utforska sin kreativitet och att våga misslyckas. Det här kraniet blev ju inget mästerverk men jag har för första gången snidat i materialet äpple!
En läskig grej med äpplet är dess storlek: jag kunde inte låta bli att associera till ett barn när jag var klar med skallen. Det får bli ett Pumpakranium nästa gång. Eller ett vindruvekranium (tomte).

Det tog ungefär tjugo minuter att bli klar. Det svåra var att äpple är ett skört material så man var tvungen att vara väldigt försiktig. Jag kunde inte vara så detaljerad som egentligen hade velat. Nåväl, här har ni mästerverket .

Halvprofil.

Mer halvprofil. Inser att jag aldrig tog kort från andra hållet. Jaja, du är det för sent för det.

Rakt framifrån.

Mums vilket smaskigt kranium!

Stress!

Idag bestämde jag mig för att pressa mig: varje sträcka på tbaneresan skulle få en egen illustration. Det innebär 11 teckningar på 18 minuter. Inklusive idégenerering. Det blev tungt och det blev fult men jag lyckades.

Material: anteckningsbok och tuschpenna.

1: Mobiltelefoner med fejjan. Ser man hela tiden 2: massor av människor överallt på tuben. Puh.

7: en tant hade en skojig pälsmössa 8: känslan efter 8 stationer. Jag började känna mig lätt panikslagen.

9: Z som i Zinkensdamm 10: ett kohorn: hornstull.

Ungefär så här kände jag mig när jag äntligen var klar. som en pöl.

5: ett stot T som i T-centralen 6: ett gammalt hus.

3: En snabbskiss över en perrong 4: en tjej som satt snett mitt emot mig

Politisk KUNST

Japp, nu är ögonblicket här, när jag skapar politisches KUNST! De som känner mig vet att jag inte är en fan av den gradvisa övergången till ett övervakningssamhälle som skulle ha fått Stasi att darra av upphetsning. Idag var det alltså dags. Med potatistryck och vattenfärg skapade jag denna revolutionära brandfackla av mästarklass...

Motivet är en drös med ögon som övervakar dig. Jag fick hjälp av min son att fylla på med färg på potatisen.

Tidsåtgång: cirka 20 minuter
Material: Potatis, vattenfärg och omslagspapper.

Tunnelbanan kl 07.50

Tänkte att jag skulle prova att rita på tunnelbanan. det var rätt svårt: trångt, skakigt och till en början lite pinsamt. Det kändes lite som att folk tyckte att jag var pretto: "Vem fan tror han att han är, sitter och ritar när han borde läsa Metro och se sur ut". Men det kanske bara var min inbillning. Hur som helst.

Jag hade ingen plan av vad jag skulle rita när jag klev in i vagnen, men kom på att det kunde vara kul att köra lite snabbteckning på det jag såg framför mig. När jag ritade insåg jag hur dystert det såg ut. Alla tittade nedåt, jag fick en härligt dystopisk känsla. Mysrys.

Hur som helst: det tog dryga 15 minuter och jag är hyfsat nöjd med utförandet, med tanke på omständigheterna.

Anteckningsblock, blyerts och tusch.
storlek: 12x15 cm cirka.

Sömnlösheten

Vaknade halv fyra av att sonen ville ha välling. Kunde inte somna om, så kvart över fyra gick jag upp och tänkte att det här blir en tung dag. När jag väl accepterat faktum så bestämde jag mig för en stor kopp kaffe och insåg samtidigt att detta är ju klockrent för trettiominuterskonsten! Vilken perfekt illustration för konsumtionssamhället, den moderna stressen och alla andra klyschor man nu kan komma på. Istället för att hälla upp kaffet i en normal kopp så fick det bli ett caféglas. Stopmotionutrustningen riggades (dvs jag satte fast telefonen i mitt hemmagjorda cernitlerastativ) och konstverket var ett faktum.
Du som avnjuter detta mästerverk om och om igen bör lyssna på http://grooveshark.com/s/The+Sun+Has+Turned+To+Black/1jvzOX?src=5 under tiden. Den här låten är det officiella soundtracket till filmen.

Här har jag tagit ett foto på inspelningen. Fatta vad meta!

Det hela tog ungefär 15 minuter att svänga ihop.

Första januari

Idag gjorde jag en header till bloggen. Jag är halvnöjd, hade gärna smackat på starkare färger. Det är otroligt vad fort 30 minuter går. Jag hade inte direkt någon plan när jag körde igång, utan började bara och lät arbetet gå sin gilla gång. Jag är rätt nöjd med den rent konceptuellt, men tekniskt är det ju inte så värst imponerande. Jag antar att det är på den här nivån det mesta kommer att vara, det går helt enkelt inte att vara mer detaljorienterad än så här.

Tekniken då: akvarelllavering, tusch och torrpastell.